Antti Hackzell

Anders (Antti) Verner Hackzell, född 20 september 1881 i S:t Michel, död 14 januari 1946 i Helsingfors, var en finländsk direktör och politiker (Samlingspartiet). Han var Finlands statsminister augusti-september 1944.

Antti Hackzell
Född	20 september 1881 S:t Michel, Finland
Död	14 januari 1946 (64 år) Helsingfors
Begravd	Sandudds begravningsplats[1]
Medborgare i	Finland
Utbildad vid	Helsingfors universitet
Sysselsättning	Politiker[2], diplomat
Befattning
Ledamot av Finlands riksdag Finlands utrikesminister Finlands statsminister Regeringen Hackzell (1944–1944)
Politiskt parti
Samlingspartiet
Barn	Kristiina Hackzell[3]
Föräldrar	magister Matti Hackzell, principal of Mikkeli Lyceun[3] Helena Natalia Örn[3]
Utmärkelser
Frihetskorsets 1. klass med kraschan[4] Storkorset av Storfurst Gediminas orden[4] Tre Stjärnors orden, första klass[4] Storkors av Sankt Olavs orden[4] Storkorset av Rumänska Stjärnans orden[4] Storkors av Polonia Restituta[4] Officer av Kungariket Ungerns förtjänstorden[4] Sankt Savaorden[4] Storkors av Kronorden[4] Frihetskorsets 4. klass[4] Civilförtjänstorden[4] Storkorset av Finlands Vita Ros’ orden[4] Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden[4] 1:a graden av Örnkorsets orden[4]
Redigera Wikidata

Hackzell blev filosofie kandidat 1903, tog hovrättsexamen 1906 och innehade därefter olika befattningar i Sankt Petersburg 1911–1917. 1918–1920 var han landshövding i Viborgs län, vice ordförande i finsk-ryska kommittén för verkställande av Dorpat-freden 1921–1922 och finländsk minister i Moskva 1922–1927. 1930 blev han biträdande direktör i Arbetsgivarnas centralorganisation.^[5]

Hackzell var utrikesminister i Toivo Mikael Kivimäkis statsråd 1932–1936. Därefter var han direktör för arbetsgivarförbundet. Han blev statsminister sedan Gustaf Mannerheim hade övertagit presidentposten efter Risto Ryti och han ledde den finska fredsdelegationen i Moskva i september 1944 då han drabbades av ett slaganfall. På grund av detta fann han sig tvungen att avgå som statsminister. Regeringens sammansättning förblev i princip oförändrad under hans efterträdare, partivännen Urho Castrén.^[6]

Han blev kommendör med stora korset av Nordstjärneorden 1934.

Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.^[7]