Bernard Berenson

Bernard Berenson, ursprungligen Bernhard Valvrojenski, född 26 juni 1865 i Butrimonys i Litauen i Ryssland, död 6 oktober 1959 i Villa I Tatti i Fiesole i Italien, var en amerikansk konsthistoriker.

Bernard Berenson
Bernard Berenson, 24 november 1917.
Född	26 juni 1865[1][2][3] Vilnius[4]
Död	6 oktober 1959[5][6][7] (94 år) Florens
Begravd	I Tatti
Medborgare i	USA och Kejsardömet Ryssland
Utbildad vid	Harvard University, 1887[4] Boston University[4] Boston Latin School[4]
Sysselsättning	Konsthistoriker[4], konnässör[4], konstsamlare[8], konstkritiker[4], historiker, författare[9], fotografisamler
Maka	Mary Berenson (g. 1900–)[10]
Föräldrar	Albert Valvrojenskij[10][4] Judith Mickleshankij[10][4]
Utmärkelser
Serena Medal (1943) Hedersdoktor vid Sorbonne (1955)[11] Fellow of the American Academy of Arts and Sciences
Redigera Wikidata

Efter studier i USA och Europa bosatte sig Berenson nära Florens i Italien, vars renässansmålare han ägnade huvuddelen av sina studier åt. Bland hans verk märks främst The Venetian painters of the renaissance (1895), The Florentine painters of the renaissance (1896), The Central Italian painters of the renaissance (1897), North italian painters of the renaissance (1907), The study and critisism of Italian art (3 band, 1901–16) samt Three essays in method (1927). Berenson utvecklade sin egen metod för stilanalys, som blev mycket uppmärksammad och starkt skilde sig från den samtida vanligen brukade, som hade utvecklats av Giovanni Morelli. Istället för en minutiös detaljanalys efter vissa schemata förordade Berenson ett mer allmänt hållet intuitivt förfarande.