Borgskalan

Borgskalan (mer korrekt som Borgs RPE-skala efter engelskans Rating of Perceived Exertion)^[1][2][3] är en skattningsskala för upplevd fysisk ansträngning.^[3][4][5][6] Den konstruerades av den svenska psykologen och professorn Gunnar Borg på 1960-talet för att användas i samband med arbetsprov, men används oftast idag av idrottslärare, för att bedöma en träningsaktivitets intensitet. Uppskattningen är subjektiv och individuell men är tänkt att korrelera med pulsen. Exempelvis ska 13 på skalan motsvara ungefär 130 i puls.

Skalan kan jämföras med andra linjära skalor såsom Likertskalan eller en visuell analog skala. Resultatens sensitivitet och reproducerbarhet är i stort sett lika även om Borgskalan i vissa fall kan vara bättre.^[7]

Skalan

Borgskalan går från 6 till 20 och orden för att beskriva de olika graderna av ansträngning är noga utvalda. Den är översatt till ett antal olika språk men då ordens betydelse skiljer sig är skalan inte fullt jämförbar mellan språken.

Borgs RPE-skala
6	Ingen ansträngning alls	< 40% maxplus
7	Extremt lätt
8	Extremt lätt	40−59% maxpuls
9	Mycket lätt
10	Mycket lätt
11	Lätt
12	Lätt	60−74% maxpuls
13	Ganska ansträngande
14	Ganska ansträngande	75−94% maxpuls
15	Ansträngande
16	Ansträngande
17	Mycket ansträngande
18	Mycket ansträngande	≥ 95% maxpuls
19	Extremt ansträngande
20	Maximalt ansträngande

Borgskalan och den yttre miljön

Det verkar som om rörelse i utomhusmiljöer kan sänka den upplevda ansträngningen vid en given nivå av fysisk aktivitet jämfört med inomhus ^[8]