Chen Ning Yang

Chen Ning Yang, född 22 september 1922 i Hefei i Anhui, är en kinesisk-amerikansk fysiker som arbetade med statistisk mekanik och symmetriprinciper. Han och Tsung-Dao Lee mottog Nobelpriset i fysik 1957 för sin teori om att den svaga växelverkan inte har paritetssymmetri (spegelsymmetri). Chien-Shiung Wu bekräftade teorin experimentellt.

Chen Ning Yang 楊振寧
Chen Ning Yang, 2005.
Född	22 september 1922 (102 år) Hefei[1]
Medborgare i	Kina, USA[2], Republiken Kina och Taiwan
Utbildad vid	förenade sydväst-universitetet Tsinghuauniversitetet University of Chicago, filosofie doktor, 1948[3] Pekinguniversitetet Nankaiuniversitetet
Sysselsättning	Fysiker, universitetslärare[4], teoretisk fysiker
Arbetsgivare	Tsinghuauniversitetet The Chinese University of Hong Kong University of Chicago Institute for Advanced Study[5] Stony Brook University Universitetet i Leiden
Maka	Du Zhili (g. 1950–2003, makas/makes död) Wong Fan (g. 2004–)
Föräldrar	Yang Wuzhi
Utmärkelser
Nobelpriset i fysik (1957)[6][7] Guggenheimstipendiet (1962)[8] Josiah Willard Gibbs-föreläsningen (1962) Rumfordpriset (1980)[9] Hedersdoktor vid Fudanuniversitetet (1984)[10] National Medal of Science (1986) Oskar Klein-medaljen (1988)[11] Hedersdoktor vid Pierre och Marie Curies universitet (1992)[12] Utländsk ledamot av Royal Society (1992)[13] Bower Award and Prize for Achievement in Science (1994)[14] Albert Einstein-medaljen (1995) Lars Onsager-priset (1999)[15][16] Kung Faisals internationella pris i vetenskap (2001) Hedersdoktor vid École normale supérieure (2003)[17] Great Immigrants (2009)[18] Marcel Grossmann-priset (2015) Hedersdoktor vid Chinese University of Hong Kong Medlem av American Physical Society AAAS Fellow Benjamin Franklin-medaljen (APS)
Redigera Wikidata

Chen Ning Yang är också känd för sitt arbete tillsammans med Robert Mills. De utvecklade Yang–Mills teorin som numera är en fundamental del av standardmodellen för partikelfysik.

Asteroiden 3421 Yangchenning är uppkallad efter honom.^[19]

Verk i urval

• Yang, Chen Ning (1964). Elementarpartiklar. W & W-serien ; 38. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 8075570