Christiaan Eijkman

Christiaan Eijkman, född 11 augusti 1858 i Nijkerk Nederländerna och död i Utrecht 5 november 1930, var en nederländsk hygieniker och militärläkare.

Christiaan Eijkman
Född	11 augusti 1858[1][2][3] Nijkerk[4][5][6], Nederländerna
Död	5 november 1930[6][7][1] (72 år) Utrecht[6][8][9], Nederländerna
Begravd	Driehuis Velsen Crematorium[10][11]
Medborgare i	Konungariket Nederländerna[4]
Utbildad vid	Amsterdams universitet[12] Institut Pasteur
Sysselsättning	Läkare[13], universitetslärare[4][5], biokemist, fysiolog
Befattning
Rektor vid Universitetet i Utrecht (1912–1913)
Arbetsgivare	Universitetet i Utrecht (1898–1918)[4]
Utmärkelser
John Scott-medaljen (1923)[14] Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1929)[15][16]
Redigera Wikidata

Eijkman

Eijkman blev 1883 militärläkare på Java och deltog i Winkler och Pekelharings vetenskapliga expedition för utforskandet av sjukdomen beriberi. 1898 blev han professor i hygien vid universitetet i Utrecht. Eijkman var genom sina studier av beriberi en av vitaminlärans grundläggare. Han visade att sjukdomen experimentellt kunde framkallas hos höns, om de ensidigt utfodrades med polerat ris, under det att tillsats av riskli förhindrade sjukdomens uppkomst eller botade en redan utbruten sådan. Härmed var det visat, att fröhöljen och grodd innehöll speciella ämnen, som saknades i frövitan. Först senare kom dessa att kallas B-vitamin. Genom Eijkmans insatser blev det möjligt att framgångsrikt behandla sjukdomen. Han erhöll Nobelpriset i medicin 1929, tillsammans med Frederick Hopkins. ^[17]

Asteroiden 9676 Eijkman är uppkallad efter honom.^[18]