Toppfrågor
Tidslinje
Chatt
Perspektiv

Cornelis Vreeswijk

nederländsk-svensk sångare, poet och skådespelare Från Wikipedia, den fria encyklopedin

Remove ads
Uppslagsordet ”Cornelis” leder hit. För andra personer med namnet, se Cornelis (namn). För andra betydelser, se Cornelis (olika betydelser).

Cornelis Vreeswijk (svenska: [kɔr'neːlɪs 'vreːsviːk] ⓘ, [kɔrneːlɪs freːsʋɛik] ⓘ), född 8 augusti1937 i IJmuiden i Velsen, Nederländerna, död 12 november1987 i Katarina församling, Stockholm, var en nederländsk-svensk trubadur, kompositör, poet och skådespelare främst verksam i Sverige. Här blev han en folkkär vissångare och räknas som en av Sveriges största trubadurer. Vreeswijk växte upp i Nederländerna men när han var tolv år flyttade han med familjen till Sverige.[1] Han slog igenom i Sverige på 1960-talet som vissångare, låtskrivare och skådespelare och var sedan produktiv fram till sin död. Utöver sina egna kompositioner gjorde Vreeswijk tolkningar av bland andra Carl Michael Bellman, Victor Jara, Povel Ramel, Evert Taube och Lars Forssell. Han gav många konserter och levde ett hårt turnéliv och även hans privatliv var periodvis stormigt. Trots sin stora popularitet i Sverige blev Vreeswijk aldrig svensk medborgare.[2]

Remove ads
Sammanfatta
Perspektiv

Uppväxt

Snabbfakta Född, Död ...
Dikten Preliminärt utkast till evt. funderingar kring mitt framtida testamente
Har visor något värde? Nu när man är död?
Så länge jag sjöng dem, fick jag dagligt bröd.
Nu ger jag dom till alla och envar.
Och jag menar att: visor tillhör alleman.
Den som ej kan sjunga lyssnar på dem som kan.
Och ingen vet vem visan skrivit har.
Visst får du ärva visorna, jag lämnade dem ju kvar.

Vreeswijk föddes i hamnstaden IJmuiden i Nederländerna. Hans far Jacob Vreeswijk var åkeriägare med taxi- och lastbilar; hans mor hette Jeanne. Han hade tre yngre systrar, Marianne (född 1939), Ida (född 1943) och Tonny (född 1952 i Sverige). Vreeswijk har själv beskrivit sin uppväxt som idyllisk fram till Nazitysklands ockupation av Nederländerna 1940. Familjen hade det innan dess ganska gott ställt, något som förändrades under kriget och ockupationen. Fadern fick sina bilar konfiskerade och åkerirörelsen stannade därför av.

1949 gjorde fadern en resa till Sverige och då han kom tillbaka ville han flytta dit med sin familj, vilket också skedde i november 1950 då familjen flyttade till Ekerö.[3] Fadern fick arbete som bilmekaniker i Stockholm och Vreeswijk började i Sundby skola men flyttades snart över till Träkvista folkskola. Trots att han från början inte kunde ett enda ord svenska klarade han skolan bra. Han gick in hårt för att på egen hand lära sig det nya språket och har berättat att serietidningen Fantomen var en av hans främsta lärokällor, men han läste även svensk prosa och poesi.[4]

Efter examen vid Sankt Görans samrealskola i Stockholm gick Vreeswijk till sjöss som maskinbefälselev men mönstrade av efter fyra månader. Han arbetade därefter som kontorselev, fabriksarbetare och lantmätarassistent (pinnpojke) på Lidingö, dit familjen flyttat. Det var under denna tid han lärde sig spela gitarr och han började skriva egna sånger, främst för att roa sina vänner. Han köpte sin första gitarr år 1953 och hörde Georges Brassens på Radio Luxembourg. Vreeswijks önskan var att bli journalist men hans betyg räckte inte för att komma in på Journalistinstitutet. Dock kunde den som ville bli journalist först utbilda sig till socionom, varför han började på Socialinstitutet. Under en kort anställning som mentalskötare på Beckomberga sjukhus träffade Vreeswijk Ingalill Rehnberg. De gifte sig 1962 och två år senare föddes sonen Jack.

Vreeswijks föräldrar och systrarna Marianne och Tonny återflyttade 1961 till Nederländerna, medan han själv och systern Ida, senare gift Leuhusen, stannade i Sverige.

Remove ads

Vreeswijk som person

Sammanfatta
Perspektiv
Thumb
Porträtt av Cornelis Vreeswijk målat av den svenska konstnären Tommy Tallstig.

Vreeswijks första hustru Ingalill Rehnberg menar att han var oerhört skör. När han stod på scen eller i en inspelningsstudio hade han full kontroll, men i övriga livet hade han dåligt självförtroende. Han var ibland skygg och om det uppstod konflikt ville han ofta undvika konfrontation. Men det kunde lika gärna ta formen av ett raseriutbrott. Hans andra hustru Bim Warne har beskrivit honom som generös. De bosatte sig i Vismarlöv nära Klågerup i Skåne och där trivdes han till en början. Familjelivet innebar dock ingen konstnärlig nytändning utan det verkar som om han behövde motgångar och besvär för att komma till sin rätt som konstnär. Både Rehnberg och Warne har berättat om hans svartsjuka som kunde ta sig psykotiska uttryck.[13]

Ekonomiska problem

Hösten 1969 var Vreeswijks skatteskulder så stora, 125 000 kronor, att han hotades med konkurs. Han gick med på en avbetalningsplan men i december 1972 hade skulderna i stället ökat till 425 000 kronor.

I valrörelsen 1982 framträdde Vreeswijk på socialdemokraternas valmöten. När gaget, 190 000 kronor plus omkostnader kom, visade det sig att hela beloppet gått till kronofogden. Han inledde därför en hungerstrejk. På dess andra dag gjorde statsminister Palme en uppgörelse med kronofogdemyndigheten där Vreeswijk, som nu var skyldig nära 1,5 miljoner kronor, lovade att betala 10 000 kronor i månaden.[14] Uppgörelsen höll endast i några månader och han slutade betala då han ansåg att Skattemyndighetens skönstaxering var för hög. Han flyttade hösten 1983 till Köpenhamn, eftersom han ansåg sig ha yrkesförbud i Sverige. När hans skönstaxerade inkomst sänktes med en halv miljon av Skattemyndigheten återvände han sommaren 1984 till Sverige för en turné. Åren därpå kunde han betala tillbaka mindre belopp av sina skulder, tillräckligt för att visa sin goda vilja. Vid sin död 1987 hade han dock fortfarande 700 000 kronor i skulder.

Rattonykterhet och misshandel

Vreeswijk dömdes flera gånger till fängelse eller liknande. I maj 1967 dömdes han till två månaders fängelse för rattonykterhet och olovlig körning. Under fängelsetiden på hösten samma år vid fångkolonin Bogesund rymde han vid ett tillfälle.[15] I maj 1975 dömdes Vreeswijk till en månads fängelse för misshandel och olaga hot. Brotten begicks efter att han den 17 januari samma år hade bjudit in Berit och Eva till sin lägenhet. När han blev varse att de var transfeminina personer hotade han dem med en kökskniv och en av dem blev knivskuren.[16][17] Detta skildras i låten Balladen om hurusom Don Quijote gick på en blåsning.[18] I november 1975 dömdes han till två månaders fängelse efter ett krogslagsmål med författaren Arvid Rundberg då denne anklagat Vreeswijk för att ha vänt arbetarrörelsen och socialismen ryggen och sålt ut sig till kapitalisterna.[19]

Remove ads

Vreeswijk som skivartist

Sammanfatta
Perspektiv

Fred Åkerström, som hade skivkontrakt med Metronome, föreslog material av Vreeswijk till sin andra skiva. Eftersom det inte fanns några demotejper tog Åkerström med sig Vreeswijk till Metronomes inspelningsstudio i Stockholm. Ägaren Anders Burman fick höra Vreeswijk framföra sina egna låtar och ville ge ut dem, men framförda av honom själv. 1964 utgav därför Metronome Vreeswijks första LP Ballader och oförskämdheter och 1966 Grimascher och telegram, där han ackompanjerades av jazzpianisten Jan Johanssons trio. Skivan innehåller låtar som "Ångbåtsblues", "Jag hade en gång en båt", "Telegram för fullmånen" samt "Balladen om herr Fredrik Åkare och den söta fröken Cecilia Lind". 1968 spelades sambaskivan Tio vackra visor och Personliga Person in, en skiva som har kallats ”juvelen i hans krona”[20]. På skivan ackompanjeras han av gitarristen Rune Gustafsson, basisten Sture Nordin och congaspelaren Sabu Martinez.

Vreeswijk var kvar hos Metronome fram till 1971 (han återvände dock till Metronome sex år senare för att spela in sitt album Cornelis sjunger Victor Jara - Rätten till eget liv, trots sitt kontrakt med Philips Records). Han ogillade att skivbolaget drog av pengar från hans inkomster för att betala preliminärskatt. Vreeswijk hade också inkomster från Stim och Sami och de pengarna utbetalades utan avdragen skatt. Resultatet blev att inkomsterna från Metronome gick direkt till restskatt. När Metronome inte ville ge Vreeswijk 50 000 kronor som han behövde i handpenning till ett hus i Skåne sade han upp kontraktet. Han kontaktade Boo Kintorp, chef för skivbolaget Philips-Sonora, och snart skrevs kontrakt mot ett förskott på 50 000 kronor kontant. Philips hade också möjlighet att lansera honom i Nederländerna vilket var en fördel för den ekonomiskt ansatte Vreeswijk. Den första skivan hos Philips blev Spring mot Ulla, spring! Cornelis sjunger Bellman med arrangemang av Björn J:son Lindh. Den skivan sålde snabbt 50 000 exemplar. Under de fyra första Grammisgalorna tog Vreeswijk hem sammanlagt fem priser: årets vissångare 1969, årets kompositör - text och musik 1969, årets produktion av visa eller folkmusik 1970, årets populärproduktion med manlig sångartist 1971 samt årets populärartist 1972. År 1974 kom albumet Linnéas fina visor; Linnéa var hans dåvarande hustrus andranamn. För Philips gjorde Vreeswijk en skiva om året fram till 1978, bland annat en skiva där han tolkar Lars Forssell, Visor, svarta och röda.

Trots kontraktet med Philips spelade Vreeswijk 1973 in en skiva för Yrkestrubadurernas Förening, Istället för vykort. Detta var egentligen kontraktsbrott men Philips lät det passera då texterna var lite väl politiska för bolagets smak. Philips intresse för Vreeswijk hade dessutom avtagit på grund av hans opålitlighet och dalande försäljning. Vreeswijks ansträngda ekonomi gjorde att han istället valde små skivbolag som kunde ge honom förskott kontant istället för att dra av hans allt större skulder för restskatt. De sista tio åren av sitt liv spelade han in totalt sjutton LP-skivor på fjorton bolag i fem länder.[21]

1986 innebar en artistisk nytändning för Vreeswijk. Hans vän Silas Bäckström gav ut skivan I elfte timmen på egna bolaget Skivbolaget eftersom de stora skivbolagen var ointresserade. Vreeswijks diabetes gjorde honom sjuk och den sista skivan Till Fatumeh spelades in när han var intagen på Södersjukhuset. Han var då så sjuk att han bara orkade spela in två timmar om dagen. Inspelningen var klar den 28 oktober 1987, två veckor före hans död. Vreeswijk visste att hans hälsa var dålig men han var övertygad om att skivan skulle sälja bra och tio dagar innan han dog fick han ett förskott på 200 000 kronor som han bland annat använde till handpenningen till en ny båt. Till Fatumeh släpptes sedan två veckor efter hans död.

Remove ads

Karriären i Nederländerna

Sammanfatta
Perspektiv

1966 blev Vreeswijk bjuden till Nederländerna av tv-kanalen Vara. Han hade översatt några av sina svenska låtar[22] och dessutom skrivit nya låtar på nederländska. Skälmvisan "De nozem en de non" gavs ut som singel utan att bli någon framgång. När Vreeswijk några år senare bytte skivbolag till Philips hoppades han att Philips skulle kunna göra ett nytt försök att lansera honom i Nederländerna. 1972 kom hans första nederländska album, Cornelis Vreeswijk, som blev en stor succé och sålde 100 000 exemplar. Sommaren samma år hamnade han på topplistan när reklamradiokanalen Veronica började spela en av hans låtar med samma namn. Under hösten kunde han också genomföra en lyckad turné i landet.

Vreeswijks andra skiva i hemlandet, Leven en laten leven, blev dock ingen framgång och ej heller den tredje, Liedjes voor de Pijpendraaier en mijn Zoetelief. Orsaken syns till en del ha varit att hans modersmål inte hade hållit jämna steg med hans utveckling på svenska och ibland kunde låta något ur tiden, men viktigare var säkert att Nederländerna saknade en vistradition som kan jämföras med den svenska. Hos nederländska Philips blev Vreeswijk indelad i ett schlagerstall där han aldrig skulle känna sig hemma och inte nådde den publik han ville ha. Mycket av hans nederländska verk låter som om det kom till snarare för att han behövde pengar än för att han kände någon konstnärlig motivation.

Efter ett par misslyckade försök till en omstart, med översättningar av Jim Croce och Víctor Jara, tröttnade Philips och Vreeswijks karriär i Nederländerna verkade vara över. 1982 lyckades dock en nederländsk vän i Sverige övertyga honom att göra ännu ett försök. Resultatet blev albumet Ballades van de gewapende bedelaar, som av någon har kallats hans bästa. Trots detta kan skivan betraktas som delvis misslyckad, med flera låtar som är mer fyllnadsmaterial än uttryck för talang. Språket sviker honom, bäst är han med översättningar av Bellman och Dan Anderssons "En spelmans jordafärd". Även om Vreeswijks karriär i Nederländerna alltså inte kan jämföras med hans svenska finns det sedan år 2000 ett nederländskt Cornelis Vreeswijksällskap, och det ges med jämna mellanrum ut CD-samlingar med hans nederländskspråkiga verk.[23]

Remove ads

Vreeswijks musik och diktarskap

Sammanfatta
Perspektiv

Vreeswijk hade tagit starka intryck av fransk chanson, amerikansk blues och nederländska lyssnarsånger, som var längre visor framförda i en folklig tradition med en berättande text. Han inspirerades av musiker som Josh White, Leadbelly och Georges Brassens. Efter att ha hört Brassens insåg Vreeswijk att han själv skulle kunna skriva egna visor.[24] Sina utländska förebilder smälte han samman med svensk vistradition och litterära impulser från författare som Gunnar Ekelöf och Aksel Sandemose i en stor och unik produktion av låtar och visor. Senare kom även latinamerikansk samba att influera. För den breda publiken blev Vreeswijk först känd för tolkningar av de amerikanska sångerna "I natt jag drömde något som" och "Brev från kolonien" samt den egna, småfräcka "Hönan Agda".[25]

Vreeswijk blev i Sverige en folkkär vissångare och betraktas ibland som en nationalskald trots att han aldrig blev svensk medborgare. Tilläggas kan att han 1968 ansökte om svenskt medborgarskap men att detta avslogs.

Typiskt för Vreeswijks visproduktion, liksom Bellmans och Taubes, är de återkommande rollfigurerna – Ann-Katrin/Ann-Katarin, Fredrik Åkare, Polaren Per med flera – en medkänsla med de socialt missanpassade, pacifism och ett språkbruk som blandar starkt vardagliga uttryck och formella fraser (Hönan Agda ”blev blåst på ovansagda”, och visor som Ballad på en soptipp där visans mottagare tilltalas som ”medborgare”).

Vreeswijks persongalleri var en blandning av existerande och fiktiva personer. Ann-Katrin/Ann-Katarin är Vreesvijks sångmö, en motsvarighet till Bellmans Ulla. Förlagan till Fredrik Åkare var en granne till familjen Vreeswijk på Lidingö men fick med tiden låna allt fler drag från hans vän Nisse Gustafsson, ett välkänt original i Gamla stan i Stockholm.[26] Förlagan till Polaren Per sägs vara Pär Hägg, ett original som skrev visor och rörde sig i kretsarna kring Kenta Gustafsson.[27]

Vreeswijk kan sägas ha levt upp till bilden av konstnärsgeniet som brände sitt ljus i båda ändar. Hans privatliv färgades delvis av dessa mörka sidor, med skatteproblem, misshandel och droger som inslag, men som trubadur var han en av sin tids största i Sverige.

Remove ads

Eftermäle

Vreeswijks royalties samlas i en fond, förvaltad av Stiftelsen Cornelis Vreeswijks minne, som varje år delar ut Cornelis Vreeswijk-stipendiet.

Flera böcker har skrivits om honom. Den mest omfattande är biografin Ett bluesliv. Berättelsen om Cornelis Vreeswijk (2006) av Klas Gustafson. Cornelis Vreeswijk – artist – vispoet – lyriker (1996) av Ulf Carlsson är en doktorsavhandling i litteraturvetenskap. Nämnas kan även Cornelis: scener ur en äventyrares liv (2000) av Oscar Hedlund.

År 2000 samlades Vreeswijks vistexter, dikter och prosa i Skrifter I–III. I Psalmer i 2000-talet finns han representerad med sången "Vägen till regnbågen" ("Jag har rest genom världen och ej haft ett mål"), ursprungligen skriven för Tony Granqvist, ledare för trion Jailbird Singers.

Den 12 november 2010 var det premiär för filmen Cornelis. Inför filminspelningen hade man hittat tidigare outgivet musikmaterial av Vreeswijk som ingår i filmens soundtrack.

Remove ads

Priser och utmärkelser

Remove ads

Diskografi

Sammanfatta
Perspektiv

Vreeswijks diskografi omfattar de skivor som officiellt gavs ut i Sverige och Nederländerna samt skivor som gavs ut efter hans död 1987.

Album utgivna i Sverige

Postum utgivning

Album utgivna i Nederländerna

Postum utgivning

Singlar och EP-skivor utgivna i Nederländerna

Postum utgivning

Hyllningsalbum (urval)

Remove ads

Bibliografi

Remove ads

Filmografi

Remove ads

Teater

Roller

Mer information År, Roll ...
Remove ads

Verk om Cornelis Vreeswijk

Böcker om Vreeswijk

TV-program om Vreeswijk

  • Dokumentären: Cornelis av SVT-journalisten Tom Alandh sändes första gången i Sveriges Television hösten 1997.
  • Balladen om den flygande holländaren. TV-film av Agneta Brunius, 1986.

Radioprogram om Vreeswijk

Filmer om Vreeswijk

Referenser

Externa länkar

Loading related searches...

Wikiwand - on

Seamless Wikipedia browsing. On steroids.

Remove ads
Remove ads