Dalklipping

Dalklipping, eller Hedemoraklipping, var ett mynt av typen klipping.^[1] Mynten, som Gustav Vasa lät framställa under Befrielsekriget, slogs i Hedemora och Söderköping 1521–1522.^[2]

Dalklipping

Bakgrund

Efter segern vid Slaget vid Brunnbäcks färja 1521 samlades Gustav Vasas armé i Hedemora. Vasa, som själv varit i Gästrikland, kom till staden för att träna och utrusta soldaterna.^[1] Till detta krävdes pengar, och det beslutades att tillverka mynt. Hedemora var den enda stad armén behärskade, och således förlades myntverket dit.^[3] För att vinna dalkarlarnas erkännande lät Vasa dalpilar pryda ena sidan av myntet,^[4] vilket han senare skulle slå fast som Dalarnas landskapsvapen.^[5]

Utseende

På myntens åtsida är en man i rustning avbildad, med ett svärd i höger hand och vänster hand stödjande i sidan. På frånsidan återfinns två korslagda dalpilar, tre kronor samt bokstaven G. Under finns fragment av en text som blivit bortklippt i tillverkningen, men löd Gösta Eriksson, Gubernator.^[4] Dalklippingarna var förutom präglingen snarlika de danska mynten,^[1] en stor del av mynten präglades dessutom med Kristian II:s stämpel.^[2]

Myntverket i Hedemora

Myntparken i Hedemora

Det är inte känt var myntverket i Hedemora var placerat, men enligt traditionen låg det ungefär där Myntparken idag ligger, samt utnyttjade de källare som i viss utsträckning ännu finns kvar kring Stora torget. Kyrkoherde Petrus Ugla skriver 1734 att myntverket då troligen låg i Rosenwallska gården, vilken Gustav Vasa ägde under 1520-talet, men håller även möjligheten öppen för att det kan ha legat vid Brunnsjön.^[3] En tredje möjlighet är att det låg vid Munkbosjön.^[4]