Toppfrågor
Tidslinje
Chatt
Perspektiv
Dig Dug
datorspel från år 1982 Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Remove ads
Dig Dug (japanska: ディグダグ, Digu Dagu) är ett arkadspel i labyrintgenren som utvecklades och gavs ut av Namco 1982 i Japan och Europa. I Nordamerika distribuerades spelet av Atari, Inc. Spelaren styr huvudfiguren Dig Dug, som gräver tunnlar under marken för att besegra fiender genom att antingen pumpa upp dem tills de spricker eller krossa dem med stenar.
Spelet planerades och designades av Masahisa Ikegami med hjälp av Galaga-skaparen Shigeru Yokoyama.[1][2] Programmeringen gjordes bland annat av Shouichi Fukatani och Toshio Sakai för Namco Galaga-arkadkortet,[3] medan musiken komponerades av Yuriko Keino i hennes första spelprojekt.[4] Namco marknadsförde spelet som ett ”strategiskt grävspel”.
Vid lanseringen fick Dig Dug ett gott mottagande för sitt beroendeframkallande spelupplägg, sina figurdesigners och de taktiska inslagen.[5] Under arkadspelens gyllene era blev det en global framgång och var i Japan det näst mest inkomstbringande arkadspelet 1982, efter Namcos eget Pole Position.[6] Spelet har fått flera uppföljare och spin-off-titlar, bland annat Mr. Driller-serien, och har återutgivits i många samlingsutgåvor från Namco.
Remove ads
Spelupplägg
Sammanfatta
Perspektiv
Dig Dug är ett labyrintspel där spelaren styr figuren Dig Dug (senare namngiven Taizo Hori) genom jordlager för att eliminera fiender på varje bana. Spelets två huvudsakliga fiendetyper är de runda, röda Pooka som bär stora skyddsglasögon, samt de drakliknande Fygars som kan spruta eld.
Spelaren kan besegra fiender genom att använda en luftpump: när pumpen aktiveras stannar Dig Dug och kastar ut änden på pumpen framför sig. Träffas en fiende fryser den tillfälligt på plats, och spelaren kan upprepade gånger trycka på knappen för att pumpa upp fienden tills den spricker. Slutar spelaren pumpa eller börjar röra sig kopplas pumpen bort, fienden sjunker ihop och blir bedövad tills den återgått till normal storlek. Fiender kan också krossas av fallande stenar; många poäng ges för att krossa flera fiender med samma sten, och när två stenar har släppts på en bana dyker ett bonusföremål upp som kan plockas upp för extra poäng.[7] När alla fiender är besegrade går spelet vidare till nästa bana.
Fiender kan lämna tunnlarna och röra sig genom själva jorden, vilket visas som svävande ögon. Under tiden är de osårbara men förflyttas långsammare och kan inte attackera. De använder detta både för att hitta vägen till spelaren och – när bara en fiende återstår – för att försöka fly. Den sista fienden försöker fly genom att röra sig rakt upp till ytan och vidare mot närmaste skärmkant.
Spelet innehåller 255 banor med stigande svårighetsgrad, där jordens färg skiftar och fienderna blir fler och snabbare.[7] Spelaren förlorar ett liv om Dig Dug rör vid en fiende, träffas av Fygars eld eller krossas av en fallande sten, men extraliv delas ut vid bestämda poänggränser. På bana 256 inträffar ett 8-bitars heltalsöverflöde: spelet försöker läsa in ”bana 0”, vilket leder till att en Pooka skapas direkt ovanpå Dig Dug där spelaren inte kan röra sig. Alla kvarvarande liv förloras och spelet avslutas, en så kallad kill screen. I senare Atari-versioner rättades felet så att spelet kan fortsätta obegränsat.[8]
Remove ads
Utveckling
Sammanfatta
Perspektiv
Tillkomst
Utvecklingen av Dig Dug påbörjades 1981 under ledning av Masahisa Ikegami.[1][3] Shigeru Yokoyama, skapare av Galaga, bidrog till designen och tog med sig flera av sina kollegor till projektet.[2] Programmeringen för Galaga-systemkortet gjordes av hårdvaruingenjören Shigeichi Ishimura samt Shouichi Fukatani och Toshio Sakai.[3][1] Grafiken ritades av Hiroshi ”Mr. Dotman” Ono.[9]
Kompositören Yuriko Keino fick i uppdrag att skapa spelets ljud och musik. När hon hade svårt att få till ett realistiskt fotstegsljud valde hon i stället att använda en kort melodi som spelar när spelaren rör sig, något som kom att bli ett kännetecken för spelet.[10]
Teamet ville göra ett spel där spelaren själv formar banan genom att gräva tunnlar, till skillnad från förutbestämda labyrinter som i Pac-Man (1980). I marknadsföringsmaterial beskrev Namco spelet som ett ”strategiskt grävspel” för att betona de taktiska möjligheterna i hur man drar tunnlar och lockar fiender under stenar.[11]
Utgivning och portar
Dig Dug släpptes i japanska arkadhallar av Namco i mars 1982.[12][13] I april samma år följde en nordamerikansk version genom Atari som en del av bolagets licensavtal med Namco,[14][15] och den 19 april gavs spelet ut i Europa av Namco.[16]
De första hemmaversionerna utvecklades av Atari för Atari 2600 och Atari 5200 och släpptes i oktober 1983.[17] Versioner till TI-99/4A (december 1983),[18] Atari 8-bitfamiljen, Commodore 64, IBM PC och Apple II (december 1984) följde kort därefter.[19]
En port till Atari 7800 annonserades 1984 men försenades, liksom konsolen, efter förändringar i Ataris ledning. Den gavs slutligen ut av Atari Corporation den 15 maj 1986.[20] En liknande version för Intellivision dröjde till juli 1987.[21]
I Japan porterades spelet bland annat till PV-1000 (1983), MSX (1984) och Famicom, som fick en version den 4 juni 1985.[22][källa behövs] Gakken gav 1983 ut ett bärbart LCD-bordsspel som anpassade spelet till enklare hårdvara genom att ersätta luftpumpen med en eldkastare.[23] En version till Famicom Disk System baserad på Famicom-utgåvan släpptes 20 juli 1990.[24]
Namco gav ut en Game Boy-version i Nordamerika och Europa i september 1992,[25] med ett nytt läge kallat ”New Dig Dug” där spelaren samlar nycklar för att öppna en utgång. Denna version ingick senare i den Japan-exklusiva samlingen Namco Gallery Vol. 2 (1996), tillsammans med Galaxian, The Tower of Druaga och Famista 4.[26] En japansk X68000-port utvecklades av Dempa och släpptes 24 februari 1995 tillsammans med Dig Dug II.[27][28] Den 21 juni 2004 återutgavs Famicom-versionen i Japan till Game Boy Advance som en del av Famicom Mini-serien.[26]
Spelet har sedan dess ingått i ett stort antal samlingsutgåvor, bland annat Namco Museum Vol. 3 (1996), Namco History Vol. 3 (1998), Namco Museum 64 (1999),[29] Namco Museum 50th Anniversary (2005),[30] Namco Museum Remix (2007),[31] Namco Museum Essentials (2009)[32] och Namco Museum till Nintendo Switch (2017).[33]
2006 släpptes en version via Xbox Live Arcade med stöd för nätbaserade topplistor och prestationer.[34] Spelet finns även i Namco Museum Virtual Arcade och lades till Xbox Ones bakåtkompatibilitetsbibliotek 2016.[35] En japansk Wii-version via Virtuella konsolen släpptes 2009.[36] Dig Dug finns också som bonusspel i Pac-Man Party tillsammans med arkadversionerna av Pac-Man och Galaga.[37]
Remove ads
Mottagande
Sammanfatta
Perspektiv
Dig Dug blev både en kritisk och kommersiell framgång. I Japan var det 1982 års näst mest lönsamma arkadspel efter Pole Position.[44] I Nordamerika sålde Atari 22 228 arkadkabinett under 1982, med intäkter på cirka 46,3 miljoner amerikanska dollar.[45] Sommaren 1983 hörde det till de sex mest inkomstbringande arkadspelen i USA.[46]
Game Boy Advance-nyutgåvan inom Famicom Mini-serien sålde 58 572 exemplar,[47] och Xbox Live Arcade-versionen hade sålt 222 240 exemplar till 2011.[48]
Den amerikanska tidningen Blip Magazine jämförde positivt Dig Dug med spel som Pac-Man och lyfte fram de enkla kontrollerna och det roliga spelupplägget.[49] AllGame beskrev spelet som en arkad- och NES-klassiker och berömde dess figurer, grundidé och hur väl det lät sig konverteras till hemmakonsoler.[39]
I en omröstning bland läsare av Softline röstades Dig Dug samtidigt fram som ett av de sämsta spelen till både Apple II och Atari 8-bit för 1983, främst på grund av svaga portar som ansågs svika konsumenternas förväntningar.[50]
Retrospektivt har spelet ofta lyfts fram som en klassiker. Japanska Gamest listade det 1998 som ett av de bästa arkadspelen genom tiderna, både för dess starka ”spelsug” och för hur det bröt sig loss från de då dominerande ”dot-eater”-spelen som Pac-Man och Rally-X.[51] Eurogamer kallade 2007 spelets design ”nästan perfekt” och beskrev det som ett av de mest minnesvärda arkadspelen från de senaste 30 åren.[5] Databasen Killer List of Videogames har rankat Dig Dug som det sjätte mest populära myntopererade videospelet genom tiderna.[52]
När Xbox Live Arcade-versionen recenserades fick den beröm för sin trogna arkadåtergivning, färgstarka grafik och onlinetopplistor,[34][41][40] men kritiserades samtidigt för avsaknad av nätbaserat flerspelarläge och för enkla prestationer. Eurogamer noterade också att kontrollerna ibland kunde kännas tröga.[40]
Remove ads
Arv
Sammanfatta
Perspektiv
Dig Dug ledde till en våg av så kallade ”grävspel”.[53] Arkadkloner omfattar bland annat Zig Zag (1982),[54] Anteater (1982) till Atari 8-bitdatorer, Merlins Pixie Pete, Victorys Cave Kooks (1983) för Commodore 64 och Saguaros Pumpman (1984) för TRS-80 Color Computer.[55] Den mest framgångsrika ”klonen” anses vara Universal Entertainments arkadspel Mr. Do! (1982), som utvecklades ungefär sex månader senare och ofta beskrivs som ett eget verk snarare än en ren kopia.[53]
Borderline (1981) av Sega kom, när spelet porterades till Atari 2600 som Thunderground 1983,[56] felaktigt att uppfattas som en halvklon av Dig Dug och Mr. Do!.[57] Äventyrsspelet Boulder Dash (1984) har också ofta jämförts med Dig Dug på grund av fokus på grävande och fallande stenar.[58][59]
Ett stort antal mobilspel har inspirerats av Dig Dug, bland annat Diggerman, Dig Deep, Digby Forever, Dig Out, Puzzle to the Center of Earth, Mine Blitz, I Dig It, Doug Dug, Minesweeper, Dig a Way och Dig Dog.[60]
Uppföljare
Dig Dug har fått flera uppföljare och nyversioner. Dig Dug II släpptes i japanska arkader 1985 men blev inte lika framgångsrikt som originalet.[61] Spelet använder ovanifrånperspektiv på öar där spelaren borrar längs förkastningslinjer för att sänka delar av ön i havet tillsammans med fienderna.[62]
Namco Classic Collection Vol. 2 (1996) innehöll en omarbetad version av originalspelet kallad Dig Dug Arrangement, med nya fiender, musik, kraftföremål, bossar och kooperativt tvåspelarläge.[63]
En tredimensionell nytolkning, Dig Dug Deeper, gavs ut av Infogrames till Windows 2001.[64] Dig Dug: Digging Strike till Nintendo DS (2005) kombinerar element från de två första spelen och knyter dem närmare Mr. Driller-serien berättelsemässigt.[65] Onlinespelet Dig Dug Island (2008) var ett massivt flerspelarspel baserat på Dig Dug II, men servrarna stängdes redan den 21 april 2009.[66][67]
Relaterade medier och figurer
Det japanska företaget Oizumi producerade två Dig Dug-tematiska pachislot-maskiner 2003, båda med små LCD-skärmar för animerade figurer.[68][69] 2012 lanserades en webbkartongserie av ShiftyLook, en underavdelning till Bandai Namco med fokus på äldre varumärken. Serien nådde nästan 200 avsnitt innan ShiftyLook lades ned 2014. Dig Dug figurerar även i ShiftyLooks webbserie Mappy: The Beat, och en remix av spelets musik finns med i Playstation 2-spelet Technic Beat.[26]
En interaktiv animerad kortfilm baserad på Dig Dug producerades 2025 av Gamisodes i samarbete med Bandai Namco och planerades att strömmas mellan den 17 och 30 juni 2025 på Gamisodes plattform.[70]
Huvudfiguren fick senare namnet Taizo Hori, en ordlek på den japanska frasen ”horitai zo” ( ungefär ”jag vill gräva”). Han blev en central gestalt i Namcos Mr. Driller-serie där han är far till Susumu Hori och före detta make till Baraduke-protagonisten Masuyo Tobi.[26] Taizo är en spelbar figur i rollspelen Namco Super Wars till WonderSwan Color och Namco × Capcom till Playstation 2, båda endast utgivna i Japan.[71] I det numera nedlagda webbläsarspelet Namco High är han rektor vid en fiktiv skola under namnet ”President Dig Dug”.
Pookas och andra figurer från Dig Dug dyker upp som cameor i flera andra Namco-titlar, däribland Sky Kid (1985), R4: Ridge Racer Type 4 (1998),[26] Pac-Man World (1999),[26] Pro Baseball: Famista DS 2011 (2011) samt i Nintendos Super Smash Bros. for Nintendo 3DS och Wii U (2014). Dig Dug-figurer syns också kort i Disney-filmen Röjar-Ralf (2012).[26]
Remove ads
Referenser
Externa länkar
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Remove ads