Edward B. Lewis

Edward B. Lewis, född 20 maj 1918 i Wilkes-Barre i Pennsylvania, död 21 juli 2004 i Pasadena i Kalifornien, var en amerikansk genetiker. Han mottog, tillsammans med Christiane Nüsslein-Volhard och Eric F. Wieschaus Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1995 "för deras upptäckter rörande den genetiska styrningen av embryots tidiga utveckling".

Edward B. Lewis
Edward B. Lewis, 1986.
Född	20 maj 1918[1][2][3] Wilkes-Barre, USA
Död	21 juli 2004[1][2][3] (86 år) Pasadena, USA
Medborgare i	USA[4]
Utbildad vid	California Institute of Technology University of Minnesota
Sysselsättning	Zoolog, universitetslärare, genetiker, biolog[5]
Arbetsgivare	California Institute of Technology
Utmärkelser
Thomas Hunt Morgan-medaljen (1983)[6] Gairdner Foundation International Award (1987) Wolfpriset i medicin (1989)[7] Rosenstielpriset (1989)[8] Utländsk ledamot av Royal Society (1989)[9] National Medal of Science (1990) Albert Lasker Basic Medical Research Award (1991)[10] Louisa Gross Horwitz-priset (1992)[11] Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1995)[12][13]
Redigera Wikidata

Genom experiment på bananflugor, Drosophila melanogaster upptäckte Nüsslein-Volhard och Wieschaus ett litet antal gener av stor betydelse för bestämmandet av en övergripande "ritning" för embryots utveckling och bildandet av kroppssegement. Lewis undersökte vidare utvecklingen av enskilda kroppssegment till specialiserade organ. Lewis upptäckte att generna som styrde denna utveckling var placerade på kromosomen i samma ordning som ordningen mellan segmenten. Först kom gener som styrde utvecklingen av huvudet, gener i mitten styrde utvecklingen av det mellersta segementet och de sista generna kontrollerade utformningen av "svans"-segmentet. Tillsammans har deras upptäckter haft stor betydelse för att förklara olika missbildningar vid den embryonala utvecklingen hos bland annat människan.

1991 tilldelades han Albert Lasker Basic Medical Research Award.