Emil Winkler

Emil Winkler, född 18 april 1835 i Falkenberg vid Torgau, död 27 augusti 1888 i Berlin, var en tysk väg- och vattenbyggnadsingenjör.

Emil Winkler
Född	18 april 1835[1] Torgau[2], Tyskland
Död	27 augusti 1888[1] (53 år) Berlin[1]
Medborgare i	Konungariket Preussen
Utbildad vid	Leipzigs universitet Technische Universität Dresden
Sysselsättning	Ingenjör, väg- och vattenbyggnadsingenjör, universitetslärare
Befattning
Dekanus (1881–)[3]
Arbetsgivare	Technische Universität Berlin Karlsuniversitetet Technische Universität Dresden Wiens universitet Technische Universität Wien
Redigera Wikidata

Winkler var en tid anställd vid sachsiska vattenbyggnadsdirektionen, blev 1863 privatdocent vid Dresdens Polytechnikum, 1865 professor i ingenjörsbyggnadskonst vid Prags Polytechnikum, 1868 professor i järnvägs- och brobyggnadskonst vid tekniska högskolan i Wien och 1870 vid Byggnadsakademien i Berlin. Han utarbetade flera viktiga beräkningsmetoder inom sina specialområden samt utgav flera bemärkta läroböcker och föreläsningar i bro- och järnvägsbyggnadskonst.

Bibliografi (i urval)

• Die Lehre von der Elastizität und Festigkeit (1868)
• Neue Theorie des Erddrucks (1872)
• Wahl der zulässigen Inanspruchnahme der Eisenkonstruktionen (1877)