Emmy Hennings

Emmy Hennings, från 1920 Emmy Ball-Hennings, född 17 januari 1885 i Flensburg död 19 augusti 1948 i Sorengo vid Lugano var en tysk författare och artist, och bland annat en av initiativtagarna till dadaismen 1916.^[12][13]

Emmy Hennings
Född	17 januari 1885[1][2][3] Flensburg[4]
Död	10 augusti 1948[5][6][1] (63 år) Sorengo[7], Schweiz
Andra namn	Charlotte Leander[8]
Medborgare i	Tyskland[8]
Sysselsättning	Poet[9], redaktör[8], sångerska[9], kabaréartist, författare, skådespelerska, chansonartist[10]
Make	Hugo Ball[11]
Barn	Annemarie Schütt-Hennings (f. 1906)
Redigera Wikidata

Biografi

Före första världskriget uppträdde Emmy Hennings som skådespelare och sångare på olika teatrar och kabaréer. I sitt skrivande skildrade Hennings inte minst ett hårt liv i otrygghet och utsatthet i samhällets utkant. Där finns ingredienser som sjukdom, ensamhet, droger, prostitution och fängelse, såväl som kabaréer och stunder av förhöjd livskänsla.^[14] Hon fick under ett kort äktenskap i unga år en dotter, som sina första år växte upp hos sin mormor i Flensburg.^[15]

Hon kom att uppträda främst i Berlin och München där hon snart blev en central gestalt i konstnärskretsar.^[12] I München träffade hon även Hugo Ball, som hon senare skulle gifta sig med, och företrädare för det litterära avantgardet.^[12]

Emmy Hennings och Hugo Ball flyttade 1915 till Zürich, där de i februari 1916 grundade Cabaret Voltaire, tillsammans med Hans Arp, Tristan Tzara och Marcel Janco, till vilka även Richard Huelsenbeck, Sophie Taeuber och Hans Richter anslöt sig.^[13][16] Dessa bildade kärnan i dadaismen, som samma år skapades på Cabaret Voltaire .^[16]

År 1920 gifte sig Emmy Hennings (nu Ball-Hennings) med Hugo Ball och paret flyttade till Tessin.^[12][17] De hade då båda lämnat dadaismen bakom sig. Istället hade en djup religiositet börjat göra sig märkt och Hennings konverterade 1920 till katolicismen.^[14] Efter detta fick Ball-Hennings skrivande mer tyngdpunkt på gudfruktigt leverne och sällan nämndes händelser i hennes yngre år.^[14]

Emmy Ball-Hennings avled den 19 augusti 1948 i sviterna av en lunginflammation. Hugo Ball hade gått bort redan 1927. Dottern tog hand om parets efterlämnade skrifter, vilka via Carl-Seelig-Stiftung och Robert Walser-Archiv nu hamnat på Schweizerisches Literaturarchiv (SLA) på Schweizerische Nationalbibliothek i Bern.^[18]

Bibliografi

Enligt Schweizerische Nationalbibliothek:^[19]

• Die letzte Freude, Gedichte (K Wolff, 1913) Online: International Dada Archive
• Gefängnis (Erich Reiss, 1919) Online: I. D. A.
• Das Brandmal. Ein Tagebuch. 1920
• Helle Nacht. Gedichte. 1922
• Das ewige Lied. 1923
• Der Gang zur Liebe. Ein Buch von Städten, Kirchen und Heiligen in Italien. 1926
• Hugo Ball (1886–1927). Sein Leben in Briefen und Gedichten. (Med förord av Hermann Hesse) 1930
• Hugo Balls Weg zu Gott. Ein Buch der Erinnerung. 1931
• Blume und Flamme. Geschichte einer Jugend. 1938
• Der Kranz. Gedichte. 1939
• Das flüchtige Spiel. Wege und Umwege einer Frau. 1940
• Märchen am Kamin. 1943
• Das irdische Paradies und andere Legenden. 1945

Postumt, i urval:

• Ruf und Echo. Mein Leben mit Hugo Ball. 1953
• Briefe an Hermann Hesse. 1956
• Geliebtes Tessin. 1976