Frederick G. Banting

Frederick Grant Banting, född 14 november 1891 i Alliston, Ontario, död 21 februari 1941 i en flygolycka vid Musgrave Harbour på Newfoundland, var en kanadensisk fysiolog.

För andra betydelser, se Banting.

Sir Frederick G. Banting
Född	14 november 1891[1][2][3] Alliston, Kanada
Död	21 februari 1941[1][2][4] (49 år) Musgrave Harbour, Kanada
Begravd	Mount Pleasant Cemetery[5]
Medborgare i	Kanada
Utbildad vid	University of Toronto Temerty Faculty of Medicine, University of Toronto
Sysselsättning	Läkare, författare, forskare, farmakolog, biolog
Arbetsgivare	Hospital for Sick Children University of Toronto University of Western Ontario
Maka	Marion Robertson Henrietta Banting
Barn	1
Utmärkelser
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1923)[6][7] John Scott-medaljen (1923)[8] Cameron Prize (Edinburghs universitet) (1927) Honorary Fellow of the Royal College of Surgeons (1930)[9] Flavelle-medaljen (1931) Fellow of the Royal Society (1935) Kommendör av 1 klass av Brittiska imperieorden (1935) F.N.G. Starr Award (1936)[10] Kanadas Hall of Fame inom medicin (1994)[11] National Inventors Hall of Fame (2004)[12] Fellow of the Royal Society of Canada Person of National Historic Significance Military Cross[13]
Namnteckning
Redigera Wikidata

Tillsammans med Charles H. Best och James Collip upptäckte han insulinet 1921, och de var de första att tillverka det i en form så att man kunde behandla diabetes framgångsrikt.

Han erhöll 1923 Nobelpriset i fysiologi eller medicin tillsammans med John Macleod, vid vilkens laboratorium vid universitetet i Toronto forskningen genomfördes. Senare framkom det emellertid att den rumänske vetenskapsmannen Nicolae Paulescu eventuellt redan hade upptäckt insulinet några månader tidigare. Dessa påståenden har varit föremål för diskussion, bland annat då biokemisten Israel Kleiner testade bukspottskörtelextrakt i hundar år 1915. Samma sak gjorde läkaren Georg Ludwig Zuelzer redan år 1906.