Fri vers

Fri vers (från franskans vers libre) är vers som helt eller delvis saknar traditionell meter, rim och andra regelbundna drag. Det blev den dominerande formen av diktning i många språk under 1900-talet.

Om man skriver "Jag är en dålig poet, min vän" gör man ett påstående i prosa. Med medvetna radbyten blir resultatet knäckprosa, eftersom raderna knäcks av:

Jag är en dålig

poet, min vän.

Som den äldsta fria versen räknas översättningarna av Bibelns poetiska böcker, och av antik grekisk lyrik skriven på komplexa versmått. Uppfinnaren av fri vers i modern mening anses vara Friedrich Gottlieb Klopstock, som efterföljdes av Goethe och Heine samt en del andra tyska 1800-talsdiktare. En annan föregångare var Walt Whitman, vars bibliskt inspirerade stil i sin tur påverkade Carl Sandburg och Edgar Lee Masters och senare utövade inflytande på svensk diktning. Från och med 1900-talet förekom fri vers i många länder och språkområden.^[1][2]

Inom svensk poesi experimenterade Thorild med fri vers, och Strindberg skrev några dikter i "Heines stil", men formen slog inte igenom i Sverige förrän med Vilhelm Ekelund och Edith Södergran i början av 1900-talet. Det var från 1940-talet och framåt den dominerande poetiska formen på svenska.^[1]