Johan Jacob Ferber

Johan Jacob Ferber, född 29 augusti 1743 i Karlskrona, död 17 april 1790 i Bern, var en svensk mineralog och kemist.

J.J. Ferber
Född	29 augusti 1743 (g.s.)[1] ​eller ​9 september 1743[2] Karlskrona stadsförsamling[1]
Död	17 april 1790[3] ​eller ​12 april 1790[2] Bern[1][2], Schweiz
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Uppsala universitet
Sysselsättning	Mineralog[1], kemist[1]
Arbetsgivare	Bergakademie Berlin
Redigera Wikidata

Ferber blev 1761 student vid Uppsala universitet och var en av Carl von Linnés studenter. Ferber disputerade under Linné 1763 och återvände sedan till Karlskrona. Där arbetade han i faderns, Johan Henrik Ferbers apotek, Amiralitetsapoteket Göta Lejon.

Ferber fick 1765 anställning vid Bergskollegium. Efter någon tids vistelse i Tyskland och Ungern där han studerade bergsväsendet, blev han vid sin återkomst erbjuden befattningen som amiralitetsapotekare i Karlskrona, men avsade sig posten. Istället begav han sig 1771 åter utomlands och tillbragte största delen av sitt liv på resor i Europa. Han besökte de flesta länderna i Europa och skrev ett stort antal brev angående sina iakttagelser från resorna. Ferber vann stort anseende för lärdom och emottog många utmärkelser. Så kallades han 1774 till professor i fysik och kemi vid Gymnasium illustre i Mitau, blev 1775 invald som utländsk ledamot nummer 94 av Kungliga Vetenskapsakademien, utnämndes 1783 till professor i mineralogi i S:t Petersburg och ledamot av vetenskapsakademin där. Han blev 1786 preussiskt över-bergsråd och invaldes i vetenskapsakademin i Berlin.

Bibliografi

Bland hans skrifter, som till större del är utgivna utanför Sverige, kan nämnas:

• Briefe aus Wälschland über natüriiche merkwürdigkeiten dieses ländes an J. v. Born (1773, fransk och engelsk övers. 1776)
• Beyträge zu der Mineral-Geschichte von Böhmen (1774)
• Oryktographie von Derbyshire (1776)
• Physikal-metallurgische abhandlungen über die gebirge und bergwerke in Ungarn etc. (1780)
• Examen hypotheseos de transmutalionibus corporum mineralium (1780)
• Réflexions sur l'ancienneté relative des iroches et, des couches terreuses qui composent la croúte du globe (1782).
• Blomsteralmanach för Carlskronas climat (1771) - hans enda verk på svenska.