Jindynastin (1115–1234)

Ej att förväxla med Jindynastin (265–420).

Jindynastin (大金) var ett rike grundat och lett av det tungusiska jurchen-folket i Manchuriet i det som idag är nordöstra Kina, 1115–1234. 1127 erövrade Jindynastin hela norra Kina från Songdynastin, vilken då tvingades att fly till södra Kina och upprätta en ny huvudstad i Hangzhou.

Jindynastin
Amba-an Ancu-un (Jurchen) 大金 Dà Jīn (Kinesiska)
1115–1234
Jindynastins utbredning (markerad i gult) kring år 1142. Jindynastins utbredning (markerad i gult) kring år 1142.
Huvudstad	Zhongdu, m.fl.[1]
Språk	Kinesiska, jurchen, khitanska
Religion	Buddhism, konfucianism
Statsskick	Khanat
Bildades	1115
– bildades ur	Liaodynastin
Upphörde	1234
– upphörde genom	Erövring
– uppgick i	Mongolväldet
Föregående Liaodynastin Songdynastin Efterföljande Mongolväldet

Jindynastin var en föregångare till Qingdynastin, som grundades 1616 och inledde sin erövring av hela Kina 1644.

Dynastins grundande

Jurchen-folket har sitt urhem kring floden Sunggari och den östra delen av den manchuiska platån. Till skillnad från andra folk i regionen var de inte nomader utan ägnade sig åt jakt och jordbruk, men de delade många kulturella särdrag med sina nomadiska grannfolk.

I mitten av 1000-talet enades de fem jurchen-stammarna Aolimi (奥里米), Punuli (蒲努里), Tieli (铁骊), Yuelidu (越里笃) och Puali (剖阿里) till de Fem nationerna (五国部).^[2] Dynastin grundades ur de Fem nationerna när jurchen-hövdingen Wanyan Aguda år 1115 bröt sin trohet gentemot Liaodynastin efter att han vunnit ett slag mot Liao-styrkor föregående år.

Dynastins namn betyder "Stora guld" både på jurchen-språket och på kinesiska. Namnet härledas till Anchuhu-floden (kinesiska: 阿什河^?, pinyin: Āshíhé), som rann igenom Agudas hemtrakter i nuvarande Heilongjiang-provinsen och vars namn betyder "guld-floden" på jurchen-språket.

År 1120 ingick han en allians mot Liao med den kinesiska Songdynastin och samma år plundrade hans trupper Liaorikets huvudstad Shangjing och vanhelgade dess kejserliga mausoleer. Kring 1122 hade Aguda erövrat alla Liaorikets huvudstäder och följande år hjälpte Jindynastin Songdynastin att återerövra territorier från Liao i norra Kina som Songdynastin gjorde anspråk på. Två år senare infångades den sista Liao-kejsaren och khitanerna flydde västerut för att grunda Kara Khitai-khanatet.

Alliansen blev dock kortvarig och Jinriket bröt snart med Song på grund av meningsskiljaktigheter beträffandeåterstoden av de territorier Song gjorde anspråk på. År 1127 erövrade Jin hela Nordkina från Song, intog dess huvudstad Bianliang och tillfångatog kejsar Song Qinzong, vilket tvingade Song-hovet att fly till Hangzhou där man återupprättade dynastin i Sydkina. För att styra det erövrade landområdet söder om Gula floden etablerades 1127 den mycket kortlivade Chudynastin, som styrdes av den avhoppade kinesen Zhang Bangchang.^[3]

Jindynastin tog efter Liaodynastins bruk att upprätthålla flera huvudstäder och de viktigaste blev:^[1]

• Den centrala huvudstaden (Zhongdu 中都), i nuvarande Peking.
• Den högsta huvudstaden (Shangjing 上京), i nuvarande Acheng.
• Den östra huvudstaden (Dongjing 東京), i nuvarande Liaoyang.
• Den västra huvudstaden (Xijing 西京), i nuvarande Datong.
• Den norra huvudstaden (Beijing 北京, i nuvarande Ningcheng.
• Den södra huvudstaden (Nanjing 南京), i nuvarande Kaifeng.

Dynastins fall och efterspel

Kinas historia – tidsaxel
Förhistorisk tid
Xiadynastin 2070–1600 f.Kr.
Shangdynastin 1600–1046 f.Kr.
Zhoudynastin 1046–256 f.Kr.
Västra Zhoudynastin 1046–771 f.Kr.
Östra Zhoudynastin 770–256 f.Kr.
Vår- och höstperioden 770–481 f.Kr.
De stridande staterna 403–221 f.Kr.
Qindynastin 221 f.Kr.–206 f.Kr.
Västra Handynastin 206 f.Kr.–24 e.Kr.
Wang Mangs interregnum (Xin) 9–23 e.Kr.
Östra Handynastin 25–220
De tre kungadömena 220–280
Jindynastin 265–420
De sexton kungadömena 304–439
De sydliga och nordliga dynastierna 420–589
Suidynastin 581–618
Tangdynastin 618–907
Wu Zhaos interregnum (Zhoudynastin) 690–705
De fem dynastierna och De tio rikena 902–979
Songdynastin 960–1279
Liaodynastin 907–1125
Jindynastin 1115–1234
Västra Xia 1038–1227
Yuandynastin 1271–1368
Mingdynastin 1368–1644
Shundynastin 1644–1645
Qingdynastin 1644–1911
Republiken Kina 1912–1949
Folkrepubliken Kina 1949–
Republiken Kina (Taiwan) 1949–
redigera

Huvudartikel: Mongolernas invasion av Kina

En konsekvens av att Jindynastin erövrade Nordkina från Songdynastin var att några få miljoner jurchen härskade över uppskattningsvis 20 miljoner hankineser, vilket gjorde eftergifter till befolkningsmajoriteten oundvikliga och det blev svårare för jurchen-folket att bibehålla sin etniska identitet.

1215 erövrade Djingis khan huvudstaden (dagens Peking) och 1234 besegrades Jindynastin av mongolernas storkhan Ögedei och rikets territorier införlivades sedan med den mongoliska Yuandynastins, som utropades 1279 av Khubilai khan.

Jindynastin fick ett efterspel när Nurhaci förenade ett grupp jurchen-stammar i slutet på 1500-talet och utropade den senare Jindynastin 1616 i Manchuriet. När han döpte sin klan till Aisin Gioro ("gyllene Gioro") var detta också ett sätt att knyta till Jindynastin. Den senare Jindynastin bytte namn till Qingdynastin 1636 och erövrade det egentliga Kina 1644.

Kejsare av Jindynastin (1125–1234)

Tempelnamn 廟號 miàohào	Postumt namn 諡號 shìhào	Födelsenamn   姓名 xìngmíng	Regerings- år	Regeringsperiod 年號 niánhào
Konvension: Jin + tempelnamn eller postumt namn
Tàizǔ 太祖	(1)	Wányán Āgǔdǎ 完顏阿骨打 eller Wányán Min 完顏旻	1115–1123	Shōuguó (收國, 1115–1116) Tiānfǔ (天輔, 1117–1123)
Tàizōng 太宗	(1)	Wányán Wúqǐmǎi 完顏吳乞買 eller Wányán Shèng 完顏晟	1123–1135	Tiānhuì (天會, 1123–1135)
Xīzōng 熙宗	(1)	Wányán Hélá 完顏合剌 eller Wányán Dǎn 完顏亶	1135–1149	Tiānhuì (天會, 1135–1138)  Tiānjuàn (天眷, 1138–1141)  Huángtǒng (皇統, 1141–1149)
(2)	Hǎilíngwáng 海陵王	Wányán Dígǔnǎi 完顏迪古乃 eller Wányán Liàng 完顏亮	1149–1161	Tiāndé (天德, 1149–1153)  Zhènyuán (貞元, 1153–1156)  Zhènglóng (正隆, 1156–1161)
Shìzōng 世宗	(1)	Wányán Wūlù 完顏烏祿 eller Wányán Yōng 完顏雍	1161–1189	Dàdìng (大定, 1161–1189)
Zhāngzōng 章宗	(1)	Wányán Jǐng 完顏璟	1189–1208	Míngchāng (明昌, 1190–1196)  Chéng'ān (承安, 1196–1200)  Tàihé (泰和, 1200–1208)
(2)	Wèishàowáng 衛紹王 or Wèiwáng 衛王	Wányán Yǒngjì 完顏永濟	1208–1213	Dà'ān 大安 1209-1212   Chóngqìng 崇慶 1212-1213   Zhìníng 至寧 1213
Xuānzōng 宣宗	(1)	Wányán Xún 完顏珣	1213–1224	Zhēnyòu 貞祐 1213-1217   Xīngdìng 興定 1217-1222   Yuánguāng 元光 1222-1224
Āizōng 哀宗	(1)	Wányán Shǒuxù 完顏守緒	1224–1234	Zhèngdà 正大 1224-1232   Kāixīng 開興 1232   Tiānxīng 天興 1232-1234
(2)	Mòdì 末帝	Wányán Chénglín 完顏承麟	1234	(2)

(1) Ganska långt används inte för att syfta på denne kejsaren.
(2) Fanns inte.