Karl den skallige

Karl II, Karl den skallige (franska: Charles le chauve), född den 13 juni 823, död den 6 oktober 877, var romersk kejsare 875, västfrankisk kung 843, kung av Akvitanien 848, kung av Lotharingia 869–870 och kung av Italien 876.

Karl den skallige
Född	Frankfurt am Main[1]
Död	Avrieux, Frankrike
Begravd	Klosterkyrkan Saint-Denis
Medborgare i	Västfrankiska riket
Sysselsättning	Monark[1], författare[2]
Befattning
Kung av Västfrankiska riket (843–877) Tysk-romersk kejsare (875–877)
Maka	Ermentrude av Orléans (g. 846–)[1][3][4] Richilde av Provence (g. 870–)[5][4]
Barn	Irmentrud[6] Gisela[7] Rotrude[8] Hildegard[7] Judith av Frankrike (f. 844 och 844)[9][3] Ludvig den stammande (f. 846)[10][3] Carloman (f. 847 och 849)[6] Karl av Akvitanien (f. 847)[11] Lothar den Lamme (f. 848)[6] Rothilde (f. 871)[12] Drogo (f. 873)[13] Pippin (f. 873)[13] Karl (f. 876)[13]
Föräldrar	Ludvig den fromme[1][3] Judith av Bayern[1][3]
Släktingar	Hildegard, prinsessa av Frankerriket (syskon)[14] Lothar I (syskon)[14] Pippin av Akvitanien (syskon)[14] Ludvig den tyske (syskon)[14] Gisele (syskon)[14]
Redigera Wikidata

Biografi

Karl den skallige var yngste son till Ludvig den fromme i dennes andra gifte (med Judit av welfernas ätt), far till Ludvig den stammande och far till Judith som var gift med Balduin I av Flandern.

Karls fars önskan att tillförsäkra Karl en del av riket framkallade strider mellan honom och de äldre sönerna. Sedan kejsar Ludvig dött 840 stred sönerna sinsemellan i det de båda yngre, Ludvig den tyske och Karl den skallige förband sig mot den äldste, kejsar Lothar. Besegrad i juni 841 vid Fontenoy, måste Lothar gå med på fördraget i Verdun 843, i kraft varav Karl den stores monarki delades så, att Lothar med kejsarvärdigheten, som dock ej innebar överherrskap över bröderna, förenade Italien och en landsträcka längs Rhône, Saône, Rhen, Mosel och Meuse från Medelhavet och till Nordsjön ("Mellanfranken"), medan Ludvig den tyske fick vad som låg österut och Karl den skallige vad som låg väster om sistnämnda område.

Dennes regering var en stormupprörd tid, varunder Frankrike hemsöktes av vikingar och sönderslets av uppror och inre oroligheter, i synnerhet i Bretagne, vars hertigar sökte göra sig oavhängiga, och i Akvitanien, där Pippin, en son till Ludvig den frommes andre son, Pippin av Aquitanien, uppträdde med anspråk på sin fars riksdel och till och med förband sig med nordmännen. Han blev dock slutligen (864) utlämnad till Karl. Av dessa inre oroligheter sökte Ludvig den tyske dra fördel och lyckades verkligen för kort tid bli hyllad som konung av ett parti i Frankrike (858). Å andra sidan sökte även Karl utvidga sitt rikes gränser. Så bemäktigade han sig Lothringen vid Lothar II:s död (869), men måste följande år genom fördraget i Meerssen dela det med Ludvig den tyske. Sedan kejsar Lothar I:s ätt 875 utgått med hans äldste son, Ludvig II, som efter fadern ärvt Italien och den därvid fästa kejsarvärdigheten, företog Karl två krigståg till detta land. Under det förra (875–876) blev han i Rom av påven Johannes VIII krönt till kejsare. Efter Ludvig den tyskes död 876 angrep han dennes land, men blev av hans son Ludvig slagen vid Andernach. Den 6 oktober 877 avled Karl på återväg från sitt andra tåg till Italien. Sonen Ludvig den stammande blev hans efterträdare i kungadömet i Frankrike.

Galleri

• 
  Karl den skallige.
• 
  Historisk karta över de karolingiska rikena efter fördraget i Verdun år 843.

Antavla

Pippin den lille

Karl den store

Bertrada av Laon

Ludvig den fromme

Gerold av Anglachgau

Hildegard av Vinzgouw

Imma av Alemannien

Karl den skallige

Rothard av Argengau

Welf av Altdorf

okänd

Judith av Bayern

Isambart

Hedvig av Bayern

Thiedrada