Klink

Klink kallas tekniken att lägga bordläggningsplankor omlott, det vill säga att bordplankas nederdel ligger utanför den planka som ligger nedanför i bordläggningen. Bordgångarna är fästa i spanten, i de tidigaste fynden med vidjor och dymlingar. Än in i modern tid används dymlingar tillsammans med olika sorters spik eller skruv för att fästa borden till spant och bottenstockar.

Klink

• Övre vänster: Klinkbyggd båt
• Övre höger: Gokstadsskeppet, ett långskepp i klinkkonstruktion.

Det är okänt var klinktekniken egentligen uppfanns med de tidigaste ordentliga fynden med järninfästning härrör från Norden omkring senromersk järnålder (runt 150–350 e.Kr.). Klinktekniken har överlag ett mycket starkt fäste i nordisk båtbyggarkultur historiskt och är sedan december 2021 listad av FN-organet UNESCO som ett av mänsklighetens immateriella kulturarv.^[1][2]

Nordiskt kulturarv

Under nordisk forntid och medeltid var klinkbyggda skepp norm. Metoden att bygga båtar med bordläggning i klink anses vara av skandinavisk härkomst. Det finns exempel på tidigare funna stockbåtar där man har förhöjt skrovet med en klinkbyggd bordgång, till exempel Björkebåten (runt 320 e.Kr.) funnen i Sverige. Det äldsta skeppet helt byggd i klink är funnet i Nydam mosse på Sønderjylland i Danmark och har daterats med hjälp av dendrokronologi till runt 190 e. Kr.^[3] och hittades på samma ställe som det mer kända Nydamskeppet från början av 300-talet. Även i Fornengland har klinkbyggda skepp funnits, kanske mest känt det som återfanns i en båtgrav i Sutton Hoo, daterad till början av 600-talet. I Fornengland bodde så kallade anglosaxare, en nordvästgermansk kultur uppgjord huvudsakligen av angler från Angeln i södra Danmark och saxare från Gamla Sachsen i Tyskland som immigrerat efter Östroms fall på slutet av 400-talet. Hur klinktraditionen funnit sin väg dit är oklart men det kan lika väl ha kommit med anglerna, saxarna eller via annan kontakt.

Under vikingatiden blev nordborna ökända för sina skeppskonstruktioner som var av klinkkonstruktion men konstruerade så de både var mycket sjödugliga men med låg botten för att kunna navigera grundvatten. Flera sådana skeppsfynd har gjorts, som till exempel Osebergsskeppet och skeppen från Roskilde samt många fynd från svenskt område. De äldre klinkbyggda båtarna byggdes utan mallar, men man kan ha haft hjälp av en lodbräda för att få skrovet liksidigt samt olika måttkäppar. När båtbyggaren har rest kölen tillsammans med stävar påbörjas bordläggningen med att tillverka sambordet. Vränger, spant och bottenstockar passas in i skrovet när bordläggningen är färdig i en klinkbyggd båt, en metod som skiljer sig från att bygga i kravell, där man bygger båten på dess stomme. Kravellbyggda skepp uppträder inte i Norden förrän tidigast på 1400-talet.

I december 2021 skrevs de nordiska klinkbåtstraditionerna in på FN-organet UNESCOs representativa lista över mänsklighetens immateriella kulturarv.^[1][2]

Se även

• Kravell
• Träbåtars och träskepps anatomi
• Förtimring