Kråka

Kråka (Corvus corone) är en fågel i familjen kråkfåglar. Den är en vanligt förekommande fågel i Europa, Nordafrika och Asien österut till Japan. Världspopulationen anses vara livskraftig. I Sverige minskar den dock i antal, så pass att den kategoriseras som nära hotad. Tidvis har kråkan delats upp i två arter, gråkråka (C. cornix) och svartkråka (C. corone), Sedan juni 2025 kategoriserar dock BirdLife Sverige dem som en och samma art.

Kråka Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tättingar Passeriformes
Familj	Kråkfåglar Corvidae
Släkte	Corvus
Art	Kråka C. corone
Vetenskapligt namn
§ Corvus corone
Auktor	Linné, 1758
Utbredning

Utseende och fältkännetecken

I profil.

Kråkan mäter 44–51 centimeter, har ett vingspann på 84–100 centimeter och väger i genomsnitt 510 gram. Hanen är något större än honan men annars ser de båda könen lika ut. Den har svart näbb och ben, och iris är mörkbrun. Precis som hos andra kråkfåglar genomgår den bara en ruggning om året, vilken infaller på hösten. Kråkan har en vaggande gång^[2] och flyger kraftfullt och långsamt, oftast ganska rakt. När den kläcks är den mörk och juvenilen har en mörkare fjäderdräkt än vuxna fåglar, iris är blå- till gråaktiga^[2] och initialt har den röd "mungipa".^[3]

Fjäderdråkten skiljer sig geografiskt. Kråkor i västra Europa och i östra Asien är helsvarta, medan de i området däremellan ( norra och östra Eurppa samt västra Asien) är svarta på huvud, haka, över delen av bröstet, vingpennorna, en del av vingtäckarna (handtäckare och större armtäckare) och stjärt, medan den i övrigt är askkrå.

I både västra och östra delen av utbredningsområdet har kråkorna helsvart fjäderdräkt.

Utbredning och systematik

Kråka förekommer i stora delar av Europa och Asien österut till Stilla havet. Den norra häckningspopulationen är flyttfåglar medan sydligare populationer är stannfåglar. I områden där den vanligtvis är stannfågel kan den vid sträng köld genomföra lokala förflyttningar. Kråkan är vanlig i Sverige och häckar över hela landet.

Kråka delas in i fem underarter med följande utbredning:^[4]

• svartkråka, ’’Corvus corone corone’’ – västra Europa
• gråkråka, Corvus corone cornix’’ – norra Europa till Jenisej, Ukraina, Korsika och södra Italien
• Corvus corone sharpii – italienska fastlandet till till Balkanhalvön, Turkiet, norra Iran och Kazakstan
• Corvus corone pallescens –kustnära södra Turkiet till Levanten, norra Irak och Egypten
• Corvus corone capellanus – södra Irak och intilliggande sydvästra Iran
• Corvus corone oriantalis – Iran till norra Kina, Korea och Japan

En eller två arter?

Tidvis har gråkråkan (’’Corvus corone cornix’’) och svartkråkan (’’Corvus corone corone’’) kategoriserats som egna arter, då inkluderande underarterna ’’sharpii’’, ’’pallescens’’ och ’’capellanus’’ respektive ’’orientalis’’. Svenska BirdLife Sverige behandlade dem traditionellt som en och samma art på grund av omfattande hybridisering. Båda tongivande världslistorna IOC och eBird/Clements övergick dock till att urskilja dem som olika arter. 2024 gjorde BirdLife Sveriges taxonomikommitté en omvärdering, dels för att anpassa sig till världslistorna, dels baserat på studier som visade att hybrinzonen är smal och plastisk hybridzon, att hybriderna har begränsad fitness samt förekomsten av ekologiska skillnader och lätesskillnader.^[5]

I juni 2025 lanserades den nya världslistan AviList, vars syfte är att förena de dominerande världslistorna till en. Där slås gråkråka och svartkråka ihop till en art igen i väntan på tydligare forskningsresultat. I dagsläget visar studier att det finns omfattande introgression av mitokondrie-DNA dem emellan, men även med halsbandskråka (Corvus torquatus). Det saknas också korrelation mellan skillnader i genom och dräkt. Vidare visar studier att olika gener liker bakom den helsvarta färgen hos de geografiskt vitt skilda populationerna av svartkråka. Eftersom BirdLife Sverige valt att ansluta sig till AviList i samband med dess lansering kategoriseras därför gråkråka och svartkråka återigen som samma art, kråka (C. corone).^[6][7][8][9]

Ekologi

Kråkan är en typisk allätare.

Två unga gråkråkor.

Kråkfåglar har i likhet med papegojor veckad hjärnbark vilket ger dem högre intelligens än andra fågelarter. Det finns därmed många observationer av avancerade problemlösningar hos denna art.

En typisk syn när en rovfågel slagit till, på bilden en ungfågel av gråkråka slagen av duvhök.

Kråkan beskrivs ofta som social och läraktig. Den håller gärna till i skogsdungar, men även i parker och trädgårdar i närheten av människor. Den har skarp syn, hörsel och luktsinne. Under förmiddagarna söker kråkan energiskt sin föda och letar igenom alla ställen där det kan finnas något lämpligt att äta.

Mitt på dagen vilar den sig, men under eftermiddagen är den åter ute på spaning. Framåt kvällen samlas traktens kråkor och tillbringar natten i någon lund eller skog. Kråkan är mycket vaksam, särskilt om den är utsatt för förföljelse. Rovfåglar undgår sällan kråkornas uppmärksamhet och de är kända för att mobba rovfåglar genom att förfölja dem under höga skrik. När en kråka av denna anledning eller vid någon fara ger ifrån sig sitt läte samlas alla kråkor som finns inom hörhåll.

Häckning

Kråkbo med ägg.

Under häckningsperioden lever kråkorna parvis, vid andra tider av året ofta i flock. Den bygger sitt bo i höga träd, i Sverige i slutet av mars eller i början av april. Gamla bon repareras ofta och används på nytt. Underlaget består av torra kvistar. Ovanpå dessa läggs gräs, bastremsor, rötter med mera, därefter ett lager lera och innerst ull, hår, borst och andra mjuka fibrer. Äggen är tre till sex till antalet. De är gröngrå, fläckade med leverbrunt och askgrått. Honan ruvar ensam, men efter kläckningen vårdar båda föräldrarna ungarna. Ungarna matas även en tid efter att de lämnat boet, och äter då ofta direkt ur gapet på föräldrarna.

Föda

Kråkan är allätare och har en mycket varierad kost. Den äter till exempel döda djurkroppar, sniglar, insekter, frukt, köksväxter, groende eller mogen säd, småfåglar, smärre däggdjur, fisk och fågelägg.

Kråkan och människan

Status och hot

Kråkan är en mycket allmän och spridd fågel. IUCN kategoriserar den som livskraftig och uppskattar att det häckar mellan nio och 16 miljoner par i Europa, vilket skulle innebära att världspopulationen mycket preliminärt skulle uppgå till mellan 60 och 110 miljoner adulta individer. Utvecklingstrenden för populationen i Europa var positiv under perioden 1980–2013.^[1]

Status i Sverige

I Sverige har populationen av gråkråka tidigare betraktats som livskraftig. Sentida studier visar dock att den minskat rätt kraftigt med i genomsnitt 24 procent under de senaste tre generationerna (18 år). På grund av detta togs den därför 2020 för första gången upp på Artdatabankens rödlista, som nära hotad (NT).^[10][11]

I kulturen

Kråkan och kråkfåglar har länge samspelat med människan. Den specifika egenskapen att de har veckad hjärnbark, ger dem en överlägsen förmåga att analysera, memorera och lösa problem jämfört med de flesta andra fåglar.

Kråkan i kulturen förekommer i en rad ordspråk och myter. Ett svenskt exempel är: "Det smakar ändå fågel sa gumman och koka soppa på den stör där kråkan suttit", och ett latinskt ordspråk: "Cornix cornici nunquam oculus effodit" (sv. "Den ena kråkan hackar inte ut ögonen på den andra").

Att slösa med sina resurser i onödan kan beskrivas som att "elda för kråkorna" (bokstavligen elda i brasan, men bara så kråkorna uppe vid skorstenen får nytta av värmen). Man kan "skriva som en kråka" så att skriften ser ut som "kråkfötter", (jämför verktyget kråkfot), "sätta en kråka i kanten" vilket betyder att notera, som vid rättning, och "sätta sin kråka" på angivet ställe vilket innebär att man signerar en handling. "Kråka" förekommer också i olika lekar och ramsor som "hoppa kråka", vilket innebär att hoppa jämfota i nedhukad ställning,^[12] eller i barnvisan "Prästens lilla kråka".

Precis som korpen siar kråkan om dödsfall och andra olyckor. I det forntida Norden fanns det – åtminstone på Island – specialister som utvann spådomar ur kråkornas beteende. Dessa kallades krákukarlar.^[13]

Är skråkan en skröna?

En "skråka" mitt i Kungsträdgården i Stockholm 2023.

Runtom i landet har det ibland observerats egendomliga gråkråkor med vita vingpennor som för tankarna till en skata. Framdelen är en gråkråka men bakre delen en skata. Många tror att detta är en hybrid mellan gråkråkan och skatan, en så kallad "skråka". Riksmuseets ornitologer tror dock att det kan vara fråga om en störning i pigmenteringen i kråkan som ger den ett utseende av att vara en skata-kråka-hybrid.^[14]

Galleri

• 
  En adult (th) matar sin unge.
• 
  En grågråka i flykten.
• 
  En gråkråka som slagit en ung skrattmås.