Linnéa Fjällstedt

Linnéa Fjällstedt, folkbokförd Linnea Lovisa Fjellstedt, född 4 september 1926 i Stalon, Vilhelmina församling i Västerbottens län^[1], död 15 juni 2015^[2] i Vilhelmina församling, var en svensk författare.

Linnéa Fjällstedt
Född	4 september 1926 Vilhelmina församling, Lappland[1]
Död	15 juni 2015 (88 år) Vilhelmina församling, Lappland
Yrke	Författare
Nationalitet	Svensk
Språk	Svenska
Verksam	1965 – 2007
Make/maka	Bror Fjällstedt (g. 1948–2013)

Fjällstedt var dotter till hemmansägaren Viktor Persson och Katarina, ogift Sjögren. Efter lanthushållsskola 1943 var hon lillpiga och hembiträde 1938–1943, praktikant på gods och läroverk 1943–1948 samt hemmafru, kontorist med mera 1948–1975. Hon debuterade som romanförfattare 1975 och har i övrigt verkat som forskare, föreläsare, träsnidare och konstnär.^[3]

Linnéa Fjällstedt var från 1948 till makens död gift med hemmansägaren Bror Fjällstedt (1922–2013)^[4], son till fjärdingsmannen Anders Fjällstedt och sjukvårdsbiträdet Karolina, ogift Andreassen.^[3]

Bibliografi

• 1965 – Ödets nornor
• 1975 – Hungerpesten
• 1977 – Ödeslotten
• 1979 – Befrielsen
• 1984 – Missgärningen
• 1985 – En gång i Lappland
• 1986 – Poas söner
• 1990 – Amos barnbarn
• 1993 – Silverskredet
• 1994 – Bortom bergen
• 1997 – Sytarjäntan
• 1998 – Årsringarna
• 2000 – Amuls blodshämnd
• 2001 – I lust och nöd
• 2007 – När stormen bedarrat

Priser och utmärkelser

• 1977 – Landsbygdens författarstipendium
• 1986 – Hedenvind-plaketten