Toppfrågor
Tidslinje
Chatt
Perspektiv
Merlegen
genetisk avvikelse hos hundar Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Remove ads
Merlegen (merle-gen) är en genetisk avvikelse hos hundar, oftast kopplad till särskilda hundraser. Varianten ger en fläckvis blekning av den egentliga pälsfärgen, såsom skimmel eller dropplad. Fläckarna förekommer oregelbundet i både storlek och form och kan finnas över hela kroppen.[1][2]

Merle innebär en variation (mutation) i genen för färgpigmentet eumelanin, som ger pälsfärgerna svart, blå, lever eller isabell.[1] Merle påverkar därför främst hundar som har svart, svart-vit eller brun grundfärg.[2] Varianterna beroende på grundfärg brukar benämnas blue merle, red merle eller harlekin. Vissa merlefärgade hundar kan vara rent grå. Oftast har merle-hundar vit eller blå regnbågshinna, i vissa fall blir ögonen tvåfärgade.
Remove ads
Genetisk bakgrund
Merle innebär en insertion (introducerande av extra arvsmassa) i en pigmenteringsgen. Längden på insertionen varierar, och därmed även effekten av mutationen. I fallen atypisk merle eller kryptisk merle är insättningen så pass liten att den ger liten respektive ingen synbar påverkan på utseendet.[2][3] En extra stor insertion ger pälsfägen kallad harlekin merle.[3]
Den allel som orsakar merle är ofullständigt dominant, vilket innebär att hundar med anlaget i enkel uppsättning (heterozygota) blir merletecknade, men med dubbelt anlag (homozygot) blir effekten starkare.[2] Eftersom merle endast påverkar det svarta pigmentet kan däremot hundar som och har gul- eller rödfärgad päls förbli till synes opåverkade om de är heterozygota för merle, och endast påverkas som homozygoter.[2] Detsamma gäller atypisk och kryptisk merle.[3]
Remove ads
Hälsoproblem

Hundar som är homozygota för merle, och därmed har ärvt merle från båda sina föräldrar, riskerar att drabbas av allvarliga defekter.[2] Dessa valpar är oftast helt vita och kan födas döva och/eller blinda eller blir det innan vuxen ålder.[1]
På grund av riskerna bör därför två hundar med merle-anlag inte paras med varandra.[2]
Allelen för kryptisk merle ger dock inga hälsoproblem, och en hund som är kryptisk merle kan paras som om den vore icke-merle. Att identifiera en kryptisk merle kräver dock mer avancerad DNA-testning, eftersom klassiska merle-tester endast påvisar om merle-genen finns, inte dess storlek.[3]
Remove ads
Lagstadgning
Sverige
Det strider mot svenska djurskyddslagen och jordbruksverkets föreskrifter att medvetet avla fram avkomma som bär eller kan bära sjukdomsanlag.[4] Enligt Svenska Kennelklubbens (SKK) policy från 2011 är det inte tillåtet att para två hundar som är kända anlagsbärare för färgen merle med varandra. Sedan 2019 krävs DNA-testning för att fastställa att en gul eller röd hund inte bär anlag för merle innan den kan registreras för avel. Enligt SKK räknas samtliga merle-varianter som merle, även kryptisk merle.[2]
Enligt SKKs registreringsbestämmelser får valpar homozygota för merle inte registreras i stamboken.
Finland
Finska Kennelklubben registrerar inte valpar från två hundar med merle-teckning, men det finns också olika ras-specifika krav.[5]
Storbritannien
Sedan 2013 godkänner den brittiska Kennel Club ingen avkomma efter parning av två merle-hundar, oavsett ras eller färg.[6] De registrerar också enbart hundar med merle-teckning i specifika raser där den är allmänt känd (till exempel godkänns inte Catahoula Leopard, Chihuahua eller Mudi).[7]
Raser med merle
Följande hundraser finns med merle-varianter.[1] I vissa fall kallas de dock något annat än merle.
- Australian Shepherd (finns i varianten tweed)
- Catahoula Leopard Dog
- Dunkerstövare
- Border Collie
- Mudi
- Corgi
- Shetland Sheepdog
- Tax (där kallad dapple eller ibland tigertax)
- Beauceron (där kallad harlekin)
- Bergamasco
- Berger des pyrénées (Pyrenean Shepherd)
- Grand Danois (en variant kallas harlequin)
Källor
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Remove ads
