Muhammad VI av Marocko

Muhammad VI av Marocko (arabiska الملك محمد السادس للمغرب, även skrivet Mohammed VI^[1]), eg. Muhammad Ben Al-Hassan, född 21 augusti 1963 i Rabat, är kung av Marocko sedan 1999^[2]. Han är son till Hassan II och Lalla Latifa Amahzoune, en berber. Muhammad VI tillhör Alaouite-dynastin, som har regerat i Marocko sedan 1664, åren 1912–1956 dock under franskt protektorat. Han efterträdde sin far på Marockos tron 23 juli 1999. Då Muhammed blev kung var han bland de yngsta ledarna i Arabvärlden: Jordaniens kung Abdullah II (som är en god vän till Muhammed) och Bahrains kung Hamad ibn Isa al-Khalifah.^[3]

Muhammed VI محمد السادس
Muhammed VI 2022.
Marockos kung
Regeringstid	23 juli 1999– (26 år och 31 dagar)
Företrädare	Hassan II
Gemål	Salma Bennani (2002–2018, skilsmässa)
Barn	Prins Moulay Hassan (född 8 maj 2003) Prinsessan Lalla Khadija (född 28 februari 2007)
Ätt	Alaouitedynastin
Far	Hassan II
Mor	Lalla Latifa Amahzoune
Född	21 augusti 1963 (62 år) Rabat, Marocko
Religion	Sunni islam
Heraldiskt vapen
Röst

Han utsågs till tronarvinge 1984. Han har studerat juridik^[2] i Frankrike och talar förutom arabiska även franska och spanska. År 1993 arbetade han direkt under EU-kommissionären Jacques Delors.

Muhammad VI gifte sig 21 mars 2002 med Lalla Salma Bennani (född 10 maj 1977).^[4] Hon kommer från en marockansk medelklassfamilj och hennes far är lärare i staden Fez. Innan hon gifte sig arbetade hon som dataingenjör. Den 8 maj 2003 föddes parets första barn, kronprins Moulay Hassan, och den 28 februari 2007 föddes barn nummer två, prinsessan Lalla Khadija.^[5]

Utmärkelser

Marockanska

• Muhammedorden (stormästare, 1999)
• Tronorden (stormästare, 1999)
• Ouissam Alaouites orden (stormästare, 1999)
• Militärförtjänstorden (stormästare, 1999)

Källa:^[6]

Utländska

• Civilförtjänstorden (Spanien, 1979)^[7]
• Victoriaorden (Storbritannien, 1980)^[8]
• Republikens orden (Tunisien, 1987)
• Dannebrogorden (Danmark, 1988)^[9]
• Italienska republikens förtjänstorden (Italien, 2000)^[10]
• Avizorden (Portugal, 1998)^[11]
• Henrik Sjöfararens orden (Portugal, 1993)^[11]
• Torn- och svärdsorden (Portugal, 2016)^[11]
• Al-Hussein orden (Jordanien, 2000)
• Nationalförtjänstorden (Mauritanien)
• Nationalförtjänstorden (Mali, 2000)
• Isabella den katolskas orden (Spanien, 2000)^[12]
• Umayyadorden (Syrien, 2001)
• Förtjänstorden (Libanon, 2001)
• Al-Khalifas orden (Bahrain, 2001)
• Mubarak den stores orden (Kuwait, 2002)
• Självständighetsorden (Qatar, 2002)
• Nilorden (Egypten, 2002)
• Tapperhetsorden (Kamerun, 2002)
• Ekvatorstjärnas orden (Gabon, 2004)
• Nationalorden (Niger, 2004)
• Leopoldsorden (Belgien, 2004)
• Södra korsets orden (Brasilien, 2004)
• Bernardo O'Higgins-orden (Chile, 2004)
• Karl III:s orden (Spanien, 2005)^[13]
• Mexikanska Aztekiska Örnorden (Mexiko, 2005)
• Förtjänstorden (Burkina Faso, 2005)
• Krysantemumorden (Japan, 2005)
• Republiken Gambias orden (Gambia, 2006)
• Förtjänstorden (Kongo-Brazzaville, 2006)
• Demokratiska republiken Kongos nationalhjältes orden (Kongo-Kinshasa, 2006)
• Kung Abdul Aziz orden (Saudiarabien, 2007)
• Tre Stjärnors orden (Lettland, 2007)
• Självständighetsorden (Ekvatorialguinea, 2007)
• Nationella lejonorden (Senegal, 2013)^[14]
• Nationalförtjänstorden (Guinea, 2014)^[15]
• Elfenbenskustens nationella orden (Elfenbenskusten, 2015)
• Zayedorden (Förenade arabemiraten, 2015)^[16]
• Republiken Serbiens orden (Serbien, 2016)
• Madagaskiska nationalorden (Madagaskar, 2016)^[17]
• Ghanas stjärnas orden (Ghana, 2016)
• Plejadernas orden (OIF, 2017)^[18]
• Ellis Island Medal of Honor (USA, 2019)^[19]
• Legion of Merit (USA, 2021)^[20]

Källa:^[21]