Narcisse-Achille de Salvandy

Narcisse-Achille de Salvandy, född den 11 juni 1795 i Condom, död den 15 december 1856 i Graveron, var en fransk greve, statsman och publicist.

Narcisse-Achille de Salvandy
Född	11 juni 1795[1][2][3] Condom, Frankrike
Död	15 december 1856[4][5][6] (61 år) Graveron-Sémerville, Frankrike
Begravd	Père-Lachaise[7] och Salvandys grav
Medborgare i	Frankrike
Sysselsättning	Politiker, författare[8], diplomat, historiker[8]
Befattning
Conseiller d'État Ledamot av julimonarkins deputeradekammare julimonarkins första parlament, Sarthe (1830–1831)[9] Ledamot av julimonarkins deputeradekammare Julimonarkins andra parlament, Eure (1833–1834) Ledamot av julimonarkins deputeradekammare Julimonarkins tredje parlament, Eure (1834–1837) Stol nummer 1 i Franska akademien (1835–1856)[10] Frankrikes folkbildningsminister regeringen Molé II (1837–1839) Ledamot av julimonarkins deputeradekammare Julimonarkins fjärde parlament, Eure-et-Loir (1837–1839) Ordförande (1838–1838) Ledamot av julimonarkins deputeradekammare julimonarkins femte parlament, Eure-et-Loir (1839–1842) Frankrikes ambassadör i Spanien (1841–) Ledamot av julimonarkins deputeradekammare Julimonarkins sjätte parlament, Gers (1842–1846) Ambassadör (1843–) Frankrikes folkbildningsminister regeringen Soult III (1845–1847) Ledamot av julimonarkins deputeradekammare julimonarkins sjunde parlament, Eure (1846–1848) Société des gens de lettres ordförande (1847–1848)[11] Frankrikes folkbildningsminister regeringen Guizot I (1847–1848)
Maka	Julie Feray
Barn	Paul de Salvandy (f. 1830)
Föräldrar	Pierre Salvandy Jeanne-Marie Goudin
Utmärkelser
Storkors av Hederslegionen (1843)[12]
Namnteckning
Redigera Wikidata

de Salvandy väckte vid unga år uppmärksamhet genom en patriotisk broschyr La coalition et la France (1816), som förskaffade honom Ludvig XVIII:s ynnest. Han inträdde 1819 i statstjänst, men lämnade denna, då med Villèles styrelse reaktionen tog överhand, och bekämpade regeringen i en rad politiska skrifter. Som deputerad (från 1830) slöt han sig emellertid till de konservativa. Han var två gånger undervisningsminister (1837-39, 1845-48) och beklädde under kortare tid sändebudsposter i Madrid (1841) och Turin (1843-44). de Salvandy var en flitig och mångsidig författare; vid sidan av sitt politiska skriftställarskap skrev han romaner (Don Alonzo ou l'Espagne, histoire contemporaine, 1824), historiska arbeten (Histoire de Pologne avant et sous le roi Jean Sobieski, 1827-29) samt en framställning av julirevolutionen, Seize mois ou la révolution de 1830 et les révolutionnaires (1831, 2:a upplagan 1832). de Salvandy blev ledamot av Franska akademien 1835.