Natos flygbombningar av Jugoslavien 1999

NATO:s flygbombningar av Jugoslavien 1999, eller Natos bombkrig mot Jugoslavien,^[9] var Natos militära operation mot Förbundsrepubliken Jugoslavien under Kosovokriget och som hade kodnamnet Operation Allied Force.

NATO:s flygbombningar av Jugoslavien 1999
Del av Kosovokriget
Från bilden längst upp: Rök över Novi Sad efter NATO-bombning, Belgrad i lågor efter NATO-bombning, Jugoslaviska försvarsministeriets byggnad, 16 år efter bombningen, Bro förstörd i Novi Sad och Kinas ambassad i Belgrad 10 år efter bombningen
Ägde rum 24 mars - 10 juni 1999[1] Plats Förbundsrepubliken Jugoslavien[2] [3] Utfall Kumanovofördraget Skapandet av UNMIK Lätta militära skador på Jugoslavien Jugoslaviska trupper ut ur Kosovo Delvis förstörelse av Jugoslaviens ekonomi och infrastruktur Territoriella ändringar Inga (officiellt enligt FN-resolution 1244) Kosovo åtskilt från Jugoslavien (de facto)
Stridande
NATO-koalitionen  Belgien  Kanada  Danmark  Frankrike  Tyskland  Italien  Nederländerna  Norge [4]  Portugal  Spanien  Turkiet[5]  Storbritannien  USA samt andra NATO-styrkor i luften, till havs och på land	Förbundsrepubliken Jugoslavien Jugoslaviska flygvapnet Jugoslaviska flottan [6]
Befälhavare och ledare
Wesley Clark (SACEUR) Rupert Smith Javier Solana Tony Blair Gen. John W. Hendrix[7] James O. Ellis[8] Bill Clinton	Slobodan Milošević (Överbefälhavare för Jugoslaviens armé) Dragoljub Ojdanić (Stabschef) Svetozar Marjanović (Deputerad-stabschef) Nebojša Pavković (befälhavare för tredje armén)

Bombningarna

Natos bombningar pågick mellan 24 mars 1999 och 10 juni 1999,^[10] utan stöd och godkännande från FN:s säkerhetsråd.^{[11][12][13][14]}

Det var andra gången som organisationen deltog i större stridigheter, första gången var Operation Deliberate Force 1995.^[15] Bombningarna ledde till tillbakadragandet av jugoslaviska soldater från Kosovo, skapandet av UNMIK, ett FN-uppdrag till Kosovo och slutligen avslutningen på Jugoslaviska krigen. Anfallet kritiserades för att det ledde till högt antal civila skador.^[16]

De första städerna som blev träffade under bombningarna var bland annat Belgrad, Pristina och Podgorica. Dagen innan hade det meddelats i nationell TV att Jugoslavien hade utlyst undantagstillstånd.^[17]

Den 7 maj träffades Kinas ambassad i Belgrad av bomberna, och utlöste diplomatisk kris.^[18][19][20] Även RTS byggnad i samma stad träffades, där 16 personer dog.^{[19][11][14][21]}

När bombningarna tog slut upphörde Kosovo i praktiken att vara den del av Jugoslavien.^[22] Den 17 februari 2008 förklarade sig Kosovo som självständig stat.^[23]

Mål

NATO:s mål vid Kosovokonflikten angavs vid Nordatlantiska rådets möte vid NATO:s högkvarter i Bryssel den 12 april 1999:^[24]

• Ett slut på alla militära aktioner, och ett slut på våldet från Slobodan Miloševićs regim;
• Tillbakadragande av all fientliga militärer, poliser och paramilitärer från Kosovo;
• Stationerandet av FN-soldater i Kosovo;
• Ovillkorlig och trygg återkomst för alla flyktingar och fördrivna personer;
• Inrättandet av ett politiskt ramavtal för Kosovo, grundat på Rambouilletavtalet, i samklang med internationell rätt och FN-stadgan.

Efterspel och kritik

Förluster

• Antalet civila som dog och skadades under bombningarna är fortfarande (mars 2019) oklart. Enligt serbiska medier dog mellan 200 och 2 500 civila, varav 89 eller 79 barn,^[14][25] och cirka 6 000 skadade.^[26] Serbiens utrikesdepartement uppgav (mars 2022) att 3 000 civila dog.^[14] Människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW) uppgav att mellan 488 och 527 civila hade dödats.^[13]

• Bland annat blev 14 flygplatser, 69 skolor och 19 sjukhus träffade.^[14]

Övrigt

Det folkliga stödet för Jugoslaviens president Slobodan Milošević minskade, även om det dröjde till oktober 2000 innan han blev avsatt.^[27]

Ryssland och Kina fördömde bombningarna,^[19][14] vilket ledde till att efter flyganfallen började relationerna mellan NATO och Ryssland återigen alltmer försämras.^[28]

I mars år 2000 meddelade NATO att man använt sig av utarmat uran, i form av projektiler som avfyrats från attackflygplan mot pansarfordon och artilleriställningar, under bombardemangets slutskede.^[29]

Den kanadensiske ekonomen, författaren och konspirationsteoretikern Michel Chossudovsky har hävdat att det verkliga målet var att skaffa sig ekonomisk kontroll över Jugoslavien.^[30]