Toppfrågor
Tidslinje
Chatt
Perspektiv
Parodius
datorspel från 1990 Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Remove ads
Parodius! From Myth to Laughter, i Japan känt som Parodius Da! Shinwa kara Owarai e (パロディウスだ! －神話からお笑いへ－?), är ett scrollande shoot 'em up utvecklat av Konami. Spelet släpptes först som arkadspel i Japan i februari 1990 och kom samma år till europeiska arkadhallar.[1]
Spelet är det andra i Parodius-serien och fungerar som en parodi på Konamis egen Gradius-serie. Europeiska versioner till Super Nintendo, Sega Saturn och Playstation gavs ut under titeln Parodius: Non-Sense Fantasy. Parodius släpptes även till bland annat NES, Game Boy, PC Engine, X68000 och senare till olika samlingsutgåvor på Playstation, Sega Saturn och PSP.
Remove ads
Handling
I spelets manual till den europeiska NES-versionen berättas att den stora bläckfisken har hotat jorden, och att spelaren tillsammans med Parodius och hans vänner måste resa genom märkliga världar för att hitta fienden och stoppa hotet.[2] Handlingen är medvetet enkel och fungerar främst som ram för det absurda och humoristiska bildspråket.
Spelupplägg
Spelupplägget bygger på samma grund som Gradius: ett horisontellt rullande skjutspel där spelaren flyger genom banor, skjuter fiender och samlar uppgraderingar. Parodius lånar dessutom klockor (bells) från TwinBee-serien; dessa fungerar som engångskrafter som kan rensa skärmen, skjuta kraftfulla strålar med mera.
Spelet innehåller fyra spelbara figurer med olika vapenkonfigurationer:
Spelaren fyller på en klassisk Gradius-liknande power meter genom att samla kapslar och kan själv välja när olika uppgraderingar ska aktiveras. Bossar, fiender och miljöer driver ofta med Konamis egna serier: bland annat förekommer en neonversion av bossen Big Core kallad ”Viva Core”, moai-banor med överdrivet animerade stenhuvuden och fiender som parodierar animefigurer och showartister.
Remove ads
Banor och musik
Banorna är tematiska planeter, där pirater, cirkusfigurer, godisfort, moai-stridsfartyg, flipperspelsvärldar och spökplaneter avlöser varandra. Musiken består till stor del av arrangemang av klassisk musik, bland annat "Symfoni nr 9" av Ludwig van Beethoven, Svansjön och stycken ur Nötknäpparen av Pjotr Tjajkovskij, "In the Hall of the Mountain King" av Edvard Grieg och "Can-can" av Jacques Offenbach. Detta blandas med teman från Gradius och originalmusik, vilket ger spelet en medvetet absurd ton.
Musik och soundtrack
Soundtracket komponerades av Konami Kukeiha Club och gavs ut på CD i Japan under titeln Parodius da! – Shinwa kara Owarai e av King Records den 20 juli 1990, med en nyutgåva 1998. En arrangerad CD-version släpptes 1991, och delar av musiken inkluderades senare i samlingen Konami Ending Collection (1991) och boxen Konami Music Masterpiece Collection (2004).
Porteringar
Parodius har porterats till ett flertal system. Super Famicom-versionen (släppt som Parodius: Non-Sense Fantasy i Europa till Super Nintendo) och PC Engine-versionen är bland de mest kända.
Famicom-versionen (senare släppt till NES i Europa) saknar vissa banor från arkadversionen men lägger till en nöjesparksbana och flera dolda bonusbanor. Game Boy-versionen, som också kom till Europa, har åtta banor (baserade på arkadens banor 1–6 och 10) samt en dold bana, och släpptes senare i färg som del av Konami GB Collection Vol.2. Flera versioner gavs dessutom ut på samlingsskivor för Playstation och Sega Saturn, samt i samlingen Parodius Portable till PSP.[3]
Remove ads
Mottagande
I Japan listade Game Machine Parodius! From Myth to Laughter som den sjunde mest framgångsrika ”table arcade unit” i juni 1990,[4] och spelet blev ett av de fem mest inkomstbringande arkadspelen i landet under 1990.[5] Vid samma Gamest Awards vann det priserna för ”Best Production” och ”Best Shooting Game”.[6]
I Europa fick framför allt Super Nintendo-versionen mycket god kritik. Brittiska Mean Machines gav spelet 93% och lyfte fram kombinationen av spelbarhet, humor och musik,[7] medan Computer and Video Games gav SNES-versionen 88% och Playstation-versionen 85%. [8][9]
Nederländska Power Unlimited gav Super Nintendo-versionen 82% och beskrev spelet som ett till synes flamsigt skämt på Konamis egna spel, men med ”spelbarhet att dö för” och ”den tokigaste musiken och grafiken man kan hitta i ett spel”.[10] Tidskriften Super Play placerade senare spelet på 93:e plats på sin lista över de 100 bästa Super Nintendo-spelen genom tiderna och beskrev det som ”Gradius på hallucinogener”.[11]
Famitsu recenserade Game Boy-versionen och gav den sammantaget 22 av 40 poäng (delbetygen 6/10, 8/10, 8/10, 5/10).[12]
Remove ads
Referenser
Externa länkar
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Remove ads