Peter C. Doherty

Peter C. Doherty, född 15 oktober 1940 i Brisbane, är en australisk veterinär och immunolog. Han tilldelades, tillsammans med Rolf M. Zinkernagel Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1996 "för deras upptäckter av det cellstyrda immunförsvarets specificitet".

Peter C. Doherty
Peter C. Doherty, 9 december 2017.
Född	15 oktober 1940[1][2][3] (84 år) Brisbane, Australien
Medborgare i	Australien
Utbildad vid	Edinburghs universitet University of Queensland Indooroopilly State High School
Sysselsättning	Immunolog, veterinär, professor
Arbetsgivare	University of Sussex University of Melbourne University of Tennessee St. Jude Children's Research Hospital (1988–)[4]
Utmärkelser
Fellow of the Australian Academy of Science (1983)[5] Paul Ehrlich och Ludwig Darmstaedter-priset (1983) Gairdner Foundation International Award (1986) Fellow of the Royal Society (1987)[6] Albert Lasker Basic Medical Research Award (1995)[7] Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1996)[8][9] Australian of the Year (1997)[10] Companion av Australienorden (1997)[11] Leeuwenhoek-föreläsningen (1999) Mendel-medaljen (2000)[12] Hundraårsmedaljen (2001)[13] Fellow of the Australian Academy of Health and Medical Sciences (2015)[14] Fellow of the Royal Society of Victoria (2017)[15] Australian National Living Treasure Hedersdoktor vid Universidad Nacional Mayor de San Marcos Hedersdoktor vid Universitat Autònoma de Barcelona
Webbplats	peterdoherty.com.au/
Redigera Wikidata

Doherty tog veterinärsexamen vid University of Queensland, Australien, 1966, och filosofie doktorsexamen vid University of Edinburgh, Skottland, 1970. Sedan 1988 är han professor vid University of Tennessee, Memphis, Tennessee, USA.

Dohertys och Zinkernagels forskning har visat hur immunförsvaret upptäcker virusinfekterade celler i kroppen. Dessa upptäckter har lagt en grund för förståelsen av de allmänna mekanismer som gör att immunförsvarets olika försvarsceller kan känna igen, och skilja på, främmande mikroorganismer och kroppsegna molekyler. Upptäckterna har varit mycket betydelsefulla både för ansträngningar att förstärka immunförsvaret mot infektioner och vissa former av cancer, och att minska effekterna vid autoimmuna reaktioner vid sjukdomar som reumatism, multipel skleros och diabetes.

1995 tilldelades han Albert Lasker Basic Medical Research Award.