Polymorfi

Polymorfi (av grekiska polymorf, "månggestaltad") innebär att en kemisk förening kan skapa kristaller i minst två olika strukturer.^[1][2] Olika polymorfer har olika egenskaper som exempelvis färg, löslighet och smältpunkt.

För andra betydelser, se Polymorfism.

Rutil TiO2 - foto och illustration av kristallstruktur (enhetscell) röd — syreatom, grå — titanatom

Anatas TiO2 - foto och illustration av kristallstruktur (enhetscell) röd — syreatom, grå — titanatom

Förståelse av olika ämnens polymorfi är viktigt, när man skall hitta nya läkemedel. Andra områden där kunskap om polymorfi är viktigt är vid tillverkning av vissa färgpigment och explosivämnen.^[3]

Det liknande begreppet allotropi används för att beskriva grundämnen som förekommer i olika molekylstrukturer. Man kallar allotropi och polymorfi för olika sorters modifikationer.^[4]

Exempel på polymorfa föreningar

Exempel på en polymorf förening är titandioxid med den kemiska formeln TiO₂. Den förekommer i naturen som anatas, brookit och rutil.

Kiseldioxid (SiO₂) har minst 12 olika kristallformer.^[4]

Järndisulfid (FeS₂) som kan bilda mineralerna pyrit och markasit.^[5]

Silversulfid (Ag₂S) kan bilda akantit och argentit.^[6] Akantit är en lågtemperaturform som är stabil vid temperaturer som är lägre än 179°C.^[7] Den har ett monoklint kristallsystem. Argentit har ett kubiskt kristallsystem och är stabil vid högre temperaturer.^[8]

Kalciumkarbonat (CaCO₃) har tre kristallstrukturer. Två av dessa, kalcit och aragonit, är stabila medan den tredje formen kallad vaterit är metastabil.^[4]

Se även

• Allotropi