Reesa vespulae

Reesa vespulae^[2] är en skalbagge som beskrevs 1939 av den kanadensiske entomologen Herbert E. Milliron. Arten ingår i släktet Reesa och familjen ängrar.^[2] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.^[2]

Reesa vespulae
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Sexfotingar Hexapoda
Klass	Egentliga insekter Insecta
Ordning	Skalbaggar Coleoptera
Överfamilj	Bostrichoidea
Familj	Ängrar Dermestidae
Släkte	Reesa
Art	Reesa vespulae
Vetenskapligt namn
§ Reesa vespulae
Auktor	(Milliron, 1939)[1]
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Utseende

Som imago är den 2,2–5 mm.^[3] Halsskölden och huvudet är brunsvarta till mörkbruna. Kroppen är långsträckt oval med täckvingar som är svagt utvidgade baktill. Benen är slanka och antennerna korta med en svagt avgränsad klubba. Grundfärgen är svart, medan täckvingarna är bruna med tydlig, upprättstående behåring samt en mörkare mittsöm och framkant. I den främre delen finns ett ljusare tvärband som ibland är uppdelat i två fläckar. Endast honor har påträffats.^[3]

• 
  Imago
• 
  Imago
• 
  Larv

Utbredning

Arten härstammar från Nordamerika men är idag spridd av människan till flera världsdelar. År 1957 påträffades den första gången i Europa, i Tyskland, och sedan 1960-talet är den exempelvis funnen i hela Skandinavien.^[3]

Ekologi

I sitt ursprungsområde lever arten främst i fågelbon, bisamhällen och andra stekelbon, där larverna livnär sig på döda insekter och detritus.^[3] Larven är allätare och kan utvecklas i en mängd lagrade livsmedel samt torra animaliska produkter, och kan uppträda som skadedjur på torkad frukt. Stora populationer kan etablera sig i källare där de lever svamp på exponerat trä.^[3] I Europa förekommer arten huvudsakligen inomhus i bostäder, uthus och förråd, bland annat som ett vanligt skadedjur i insektssamlingar.^[3] Som imago lever den av pollen och nektar, och det finns spridda fynd utomhus i Sverige, exempelvis under bark i tätortsnära skog, men säkra belägg för utomhusreproduktion saknas. Arten förökar sig partenogenetiskt och endast honor är kända.^[3]

R. vespulae och människan

Arten har sitt ursprung i tempererade delar av Nearktis och uppträder inte i tropiska områden, varför artens spridning och etablering i Europa sannolikt inte gynnas av ett varmare klimat på grund av klimatförändringar, till skillnad från många andra ängrar.^[3]