Richard Helms

Richard McGarrah Helms, född 30 mars 1913 i St. Davids, Pennsylvania, död 23 oktober 2002 i Washington, D.C., var en amerikansk underrättelsetjänsteman och chef för Central Intelligence Agency (CIA) 1966–1973.^[7]

Richard Helms
Född	30 mars 1913[1][2][3] Philadelphia, USA
Död	22 oktober 2002[2][4] ​eller ​23 oktober 2002[5] Washington, USA
Begravd	Arlingtonkyrkogården[6] kartor
Medborgare i	USA
Utbildad vid	Williams College
Sysselsättning	Officer
Befattning
Biträdande chef för CIA (1965–1966) Chef för CIA (1966–1973) United States Ambassador to Iran (1973–1977)
Arbetsgivare	Office of Strategic Services
Politiskt parti
partilös
Utmärkelser
Sankt Georgs-medaljen
Redigera Wikidata

Biografi

Helms studerade litteraturvetenskap och historia vid Williams College 1931–1935 och arbetade i två år som Europakorrespondent för United Press International. 1936 bevakade han olympiska sommarspelen i Berlin och intervjuade Adolf Hitler i Nürnberg. 1937 blev han reklamchef vid Indianapolis Times Publishing Company. Den journalistiska karriären avbröts 1942 när Helms tog värvning i US Navy och lokaliserade tyska ubåtar i Atlanten. Året därpå värvades han till Office of Strategic Services och dirigerade spionoperationer i Tyskland. 1945 stationerades han i Wiesbaden och sedan i Berlin, där han utredde krigsbrott och övervakade den sovjetiska militären. När CIA bildades 1947, värvades Helms dit och arbetade på avdelningen för särskilda operationer. Mellan 1952 och 1960 var Helms chef för spionverksamheten.^[8]

Helms var inblandad i CIA:s mordförsök på Fidel Castro och statskuppen mot Sydvietnams president Ngo Dinh Diem. 1965 blev Helms biträdande chef och utsågs 1966 av president Lyndon B. Johnson till CIA:s chef. Under Helms ledning genomförde CIA brottsliga operationer, såsom vissa uppdrag i Vietnam och övervakning av amerikanska dissidenter, fredsdemonstranter och universitetsföreningar. På Helms order störtade CIA Salvador Allende i Chile 1973. President Richard Nixon förlängde inte Helms uppdrag, och Helms lämnade posten som chef 1973. Enligt vissa bedömare berodde Nixons beslut på Helms vägran att blanda in CIA i Watergateaffären.^[7]

Som CIA-chef betonade Helms vikten av att inte blanda sig i politik, men samtidigt att plikttroget utföra presidentens order, vilket föranledde kritik inifrån myndigheten. Inför allmänheten var Helms tämligen anonym.^[8] Mellan 1973 och 1976 var Helms ambassadör i Iran. 1977 befanns Helms skyldig till mened efter att ha ljugit inför kongressen om sin inblandning i statskuppen mot Allende. Helms dömdes till 2 000 dollar i böter och två års villkorligt fängelsestraff.^[7] Sedan han lämnat CIA, drev Helms en privat konsultverksamhet, Safeer Inc., som var specialiserad på Mellanöstern.^[9] Han tilldelades Nationella säkerhetsmedaljen av president Ronald Reagan.^[10]