Toppfrågor
Tidslinje
Chatt
Perspektiv
Ron Perlman
amerikansk skådespelare Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Remove ads
Ronald N. Perlman, född 13 april 1950 i Washington Heights i New York, är en amerikansk skådespelare.[1] Han funderade på att ge upp sina skådespelarambitioner innan han fick frågan att spela Salvatore i Rosens namn (1986) vilket ledde till hans genombrott i såpoperan Skönheten och odjuret (1987-1990). För rollen som Vincent mottog han 1989 en Golden Globe för Bästa huvudroll i en dramaserie. Han har sedan arbetat i flera av Guillermo del Toros filmer som Cronos (1993), Blade II (2002), Hellboy (2004), Hellboy II: The Golden Army (2008), Pacific Rim (2013), Nightmare Alley (2021) och Pinocchio (2022). Bland Perlmans övriga roller märks De förlorade barnens stad (1995), Alien återuppstår (1997), Sons of Anarchy (2008-2013), Drive (2011) och Don't Look Up (2021). Han är också en flitigt använd röstskådespelare inom både TV och Datorspel.
.jpg)
Remove ads
Biografi
Sammanfatta
Perspektiv
Uppväxt
Ron Perlman föddes som son till kommunalanställda Dorothy Rosen och TV-reperatören Bertram "Bert" Perlman. Hans far var även jazztrumslagare.[2][1] Familjen härstammar från Ungern och Polen och är judiska.[3] Perlman var mobbad för sin övervikt och sitt utseende i sina unga år. Han har trots det sagt att han hade en bra barndom.[4][1] Han har senare nämt att det antagligen är de erfarenheterna som får honom att dras till roller med deformationer och som är älskvärda.[2]
Perlman hade en mycket nära relation till sin far som var den som övertalade honom att bli skådespelare efter att ha sett honom uppträda i en uppsättning av Guys and Dolls på College.[5] Perlman examinerades från George Washington High School 1967 och Lehman College 1971. Han tog sin master i teater på University of Minnesota och examinerades 1973.[6]
Tidig karriär och genombrott
Perlman började sin karriär inom teater där han fick uppmärksamhet för sin roll i pjäsen Sunset (1977) och gjorde sin TV debut i såpoperan Ryan's Hope 1979.[7][8] Han gjorde sin filmdebut i regissören Jean-Jacques Annauds fantasyfilm Kampen om elden (1981).[9] När Annaud närmade sig Perlman igen med rollen som Salvatore i Rosens namn (1986) funderade Perlman på att lägga ner sin skådespelarkarriär. Men möjligheten att få spela mot sin idol Sean Connery fick honom att tacka ja till rollen. Rollen krävde att han sminkades i 12 timmar och gav honom internationell uppmärksamhet.[8]
När Rosens namn gick på biograferna och en maskdesigner på en ny TV-serie hörde talats om en skådespelare som hade vana att bära mask och verkade trivas med det fick Perlman rollen som Vincent i Skönheten och odjuret (1987-1990), med Linda Hamilton som motspelare. Serien gick på bästa sändningstid på TV-kanalen CBS samt i Sverige och blev en stor tittarsuccé.[10] Det blev Perlmans stora genombrott och belönade honom med en Golden Globe Award för Bästa skådespelare i en dramaserie 1989.[11]
Etablerad karriär och första huvudrollen
Perlman fortsatte spela biroller i filmer som filmatiseringen av Stephen Kings Sömngångare (1992) och medverkade i sitt första samarbete med regissören Guillermo del Toro i dennes debutfilm Cronos (1993), ett samarbete som skulle fortsätta i många år.[12][13] Flera stora biroller följde med filmer som Romeo Is Bleeding (1993), Huckleberry Finns äventyr (1993) och Polisskolan 7: Uppdrag i Moskva (1994) innan han fick sin första huvudroll i den franskspråkiga sciencefiction filmen De förlorade barnens stad (1995) som fick ett mycket bra mottagande bland kritiker.[14] Han syntes också bredvid Cameron Diaz i den svarta komedin Den sista måltiden (1995).[15]
Perlman hade ytterligare en roll som krävde en mask i den problemdrabbade filmen The Island of Dr. Moreau (1996) som ändrade regissör en vecka in i inspelning. Filmens huvudroll Marlon Brando vägrade också infinna sig vid inspelningsstart och vägrade lära sig sina repliker då hans dotter nyligen tagit sitt liv. Även Val Kilmer som ersatte Bruce Willis gjorde sig svårtillgänglig och Rob Morrow hoppade av mitt i inspelningarna för han tröttnade på att manuset skrevs om hela tiden.[16][17] Perlman hade en större biroll i Alien återuppstår (1997) och en av huvudrollerna i TV-serien The Magnificent Seven (1998-2000).[18] Han återförenades med Jean-Jacques Annaud i Enemy at the Gates (2001) och med Guillermo del Toro i Blade II (2002).[19] Samma år medverkade han i sciencefiction filmen Star Trek: Nemesis där han och hans motspelare Tom Hardy blev goda vänner.[20]
Hellboy
Perlman återförenades med del Toro återigen för att spela titelkaraktären i serietidnings adaptionen Hellboy (2004). Seriens skapare Mike Mignola och del Toro hade försökt få filmen gjord i flera år men avvisades av flera filmbolag och filmstudios som varken gillade titeln, manuset eller Perlman som en huvudrollsinnehavare. För del Toro var Perlman given i rollen som Hellboy och de båda skrev karaktärens dialog tillsammans.[21] Filmen blev en modest framgång hos biopubliken men fick ett bra mottagande från kritiker. Även Perlman blev hyllad för sin insats, filmkritikern Roger Ebert skrev: "Och i Ron Perlman har filmen hittat en skådespelare som inte bara spelar en superhjälte utan njuter av det... Du ser en skådespelares process att få en omöjlig karaktär att verkligen fungera."[22]
Efter Hellboy gjorde del Toro sitt stora epos Pans labyrint (2006) som blev en stor succé så när uppföljaren Hellboy II: The Golden Army (2008) planerades fick den ett varmare mottagande hos filmbolagen.[23] Däremellan gjorde Perlman även röstrollen åt Hellboy i de animerade filmerna Hellboy: Sword of Storms (2006) och Hellboy: Blood and Iron (2007). Perlman var redan en framgångsrik röstskådespelare och har hörts i flera animerade TV-serier som inkluderar Batmanskurken Clayface och Äventyrsdags figuren The Lich. Han är också igenkänd för att göra rösten åt karaktären Slade i datorspelet Turok (2008), samt berättarrösten i flera av Fallout-spelen.[24] En tredje del av Hellboy var länge på gång men blev aldrig av då del Toro blev upptagen med bland annat Hobbit-trilogin. Istället gjordes nyinspelningen Hellboy (2019) med David Harbour som titelkaraktären.[25]
Vidare karriär
Perlman medverkade i serien Sons of Anarchy (2008-2013) som gängledaren Clay Morrow. Serien mottogs väl av både kritiker och tittare och varade i sju säsonger varav Perlman var med till slutet av sjätte säsongen.[26] Perlman ersatte Mickey Rourke i nyinspelningen Conan the Barbarian (2011) där han hade birollen som titelkaraktärens far.[27] När han sökte den lilla och till en början ointressanta rollen som gangstern Nino i Drive (2011) blev den danske regissören Nicolas Winding Refn förvånad eftersom Perlman medverkat i "så många fantastiska filmer". Winding Refn var tvungen att fråga varför Perlman sökte rollen varpå han svarade: "Jag har alltid velat spela en judisk man som vill vara en italiensk gangster, för det är vad jag är – en judisk pojke från New York". Det cementerade rollen direkt för regissören och tillsammans utvecklade de karaktären.[28] Filmen blev kritikerrosad och en stor finansiell framgång. Den blev också framröstad av många kritiker till det årets bästa film.[29]
Perlman återförenades med del Toro för femte gången i sciencefiction filmen Pacific Rim (2013).[30] Han syntes sedan i huvudrollen som den korrupta domaren i Hand of God (2014-2017) som gick i två säsonger.[31] Han syntes också i en större roll i säsong två och tre av StartUp (2017-2018).[32] Perlman spelade rollen som krigsveteranen Benedict Drask i den stjärntäta politiska satiren Don't Look Up (2021) sidan om Leonardo DiCaprio, Jennifer Lawrence, Meryl Streep, Cate Blanchett, Jonah Hill, Mark Rylance och Timothée Chalamet. Filmen blev hyllad av kritiker och ovanligt nog av forskare för sin exakta tolkning av politiker och allmänhetens icke respons mot klimatkrisen samt för sin liknelse om hur fake news och högerpopulism polariserar fakta som en åsikt.[33] Perlman återförenades åter igen med del Toro för filmerna Nightmare Alley (2021) och Guillermo del Toro's Pinocchio (2022) där han i den sistnämnda gjorde röstrollen åt Podestàn.[34]
Remove ads
Privatliv
Perlman gifte sig med den afro-jamaikanska smyckesdesignern Opal Stone på alla hjärtans dag 1981. Tillsammans fick de dottern Blake Amanda (född 1984) och sonen Brandon Avery (född 1990). Paret skilde sig 2019 efter att Perlman träffat sin medspelare från TV-serien StartUp, Allison Dunbar.[35] Han gifte sig med Allison Dunbar i Italien 2022.[36] Hans son Brandon gör elektronisk musik under artistnamnet Delroy Edwards.[37]
Perlman har varit demokrat hela sitt liv och han har protesterat högljutt mot presidenten Donald Trump. Trumps son Donald Trump Jr. har kallat Perlman för en "fegis" då Trump Jr. anklagat Perlman för att varit vetandes om alla de övergrepp Harvey Weinstein gjort sig skyldig till och varit tyst om det. År 2018 sade Perlman att han medvetet hade kissat på sin hand innan han tog i hand på Weinstein. "Jag tänker på det varje gång lilla Donnie [Trump Jr.] öppnar sitt KFC" har han lagt till.[38] Den 9 november 2016 annonserade Perlman på Facebook att han skulle ställa upp som kandidat inför presidentvalet 2020.[39] I januari 2019 uttryckte han sitt stöd för Kamala Harris.[40]
Remove ads
Filmografi
Film
TV
Teater
Datorspel / Röstroller
Remove ads
Referenser
Externa länkar
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Remove ads