Sjusovare

Sjusovare (Glis glis) är enda arten i släktet Glis^{[ifrågasatt uppgift]} som ingår i familjen sovmöss.^[4]

För andra betydelser, se Sjusovare (olika betydelser).

Sjusovare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] Stratigrafisk utbredning: Miocen - Nutid
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Däggdjur Mammalia
Ordning	Gnagare Rodentia
Underordning	Ekorrartade gnagare Sciuromorpha
Familj	Sovmöss Gliridae
Underfamilj	Glirinae
Släkte	Glis Brisson, 1762
Art	Sjusovare G. glis
Vetenskapligt namn
§ Glis glis
Auktor	Linné, 1766
Utbredning
Utbredningsområde (grön=inhemsk, lila=introducerad)
Synonymer
Myoxus glis[2][3]
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Utseende

Sjusovaren är 13–19 cm lång och har en yvig svans av 11–15 cm längd. Vikten varierar mellan 70 och 180 g och före vinterdvalan kan den väga 300 g. Sjusovaren är ljusgrå till gråbrun på ovansidan och vitaktig på undersidan med gulaktiga fläckar. Kring ögat har den en tydlig, svart ring. Med sin yviga svans påminner arten om en ekorre. Den har grova trampdynor för att klättra. Antalet spenar hos honor är 10 eller 12.^[5]

Utbredning

Arten förekommer från centrala till södra Europa och österut till norra Iran. Den saknas i det allra västligaste Europa. Arten inplanterades 1902 i England av den brittiske zoologen Walter Rothschild. Den har i södra England blivit ett besvärligt skadedjur, vilket förvärras av att den är fridlyst.^{[källa behövs]}

Ekologi

Sjusovaren är nattaktiv och lever främst i lövskog, men också i blandskog och trädgårdar. Den är högljudd, med olika brummande, morrande och visslade läten. Under parningstiden har den ett genomträngande, upprepat pipande. Sjusovaren kan bli upp till 4–5 år gammal. Exemplar i fångenskap levde 8 år. Den ligger i dvala från september eller november till maj eller juni. Arten gömmer sig i trädens håligheter och i bergssprickor som fodras med gräs eller andra torra växtdelar.^[5]

Föda

Sjusovaren lever främst på frön, bark, blommor, frukt, nötter och svamp.^[5] Beträffande den animaliska delen av födan går åsikterna isär. Vissa källor hävdar att den lokalt skall hota småfågelbestånd. Andra, bland annat Curry-Lindahl nedtonar betydelsen av sjusovarens predation och menar att den endast undantagsvis tar fågelägg och -ungar samt insekter. Ytterligare andra betraktar djuret som ren växtätare.

Fortplantning

Sjusovarens parningstid sträcker sig från maj till augusti. Honan föder efter omkring 30 dagars dräktighet 1-11 (vanligen 4-6) ungar. Nyfödda ungar är blinda och nakna. Dessa diar i omkring en månad. I naturen kan arten leva fyra år och det äldsta exemplaret i fångenskap levde 8 år och 8 månader.^[5]

Sjusovaren och människan

Arten har fått sitt namn efter martyrlegenden om de sju sovarna. Under romartiden var arten en populär födokälla som gärna göddes i fångenskap.^[6] I några regioner på Balkanhalvön jagas arten fortfarande för köttets skull. Den betraktas i jordbruksområden som skadedjur när den hämtar grödor och grönsaker. Arten är i lämpliga habitat talrik. IUCN listar sjusovaren som livskraftig (LC).^[1]