Skjutsstation

En skjutsstation eller skjutshåll var i Sverige en inrättning för resande på vägarna där man kunde byta hästar för skjutsar men inte, som på ett gästgiveri, erhålla mat och husrum.^[1] Det var genom gästgiveriförordningen av 1878 som länsstyrelserna gavs möjlighet att inrätta skjutsstationer som inte var gästgiverier.^[2] Det var tidigare reglerat i Gästgiveristadgan, men avskaffades 1933.^{[källa behövs]}

Det gamla skjutshållet i Upperud, Nyeds socken.

Med skjutshåll menas också avståndet mellan två gästgivaregårdar eller skjutsstationer.

Historik

Redan i en stadga utfärdad av Magnus Eriksson 1335 finns tankar om upprättande av tavernor vid de stora stråkvägarna. Detta upprepades i Kristofers landslag 1442.

År 1561 utfärdade Erik XIV en stadga om tavernor, i vilken tillkom skyldighet att hålla skjutshästar samt förråd av mat, dryck och höfoder. Den första gästgiveristadgan tillkom år 1636.

I städerna, där mat och husrum kunde införskaffas på annat håll ersattes gästgiverierna med skjutskontor. Mindre städer valde i stället för skjutskontor att hålla sig med skjutsborgare som ombesörjde skjutsningen.^[3]

Se även

• Skjutsväsen
• Gästgiveri