Slaget vid New Orleans

Slaget vid New Orleans ägde rum den 8 januari 1815 och var den sista stora striden i 1812 års krig.

Slaget vid New Orleans
Del av 1812 års krig
Slaget vid New Orleans av Duval.
Ägde rum 8 januari 1815 Plats 8 km söder om New Orleans Resultat Amerikansk seger
Stridande
USA	Storbritannien
Befälhavare och ledare
Andrew Jackson	Edward Pakenham  †
Styrka
Marktrupper: 968 armésoldater 58 marinkårssoldater 106 flottister 1 060 från Louisianamilisen (inkl. 462 fria färgade) 1 352 från Tennesseemilisen 986 från Kentuckymilisen 150 från Mississippimilisen 52 choctawkrigare 16 artilleripjäser Mississippifloden: 1 skonert 1 kanonslup 1 ångfartyg	11 000
Förluster
55 döda 185 skadade 93 saknade	386 döda 1 521 skadade 552 saknade

Amerikanska styrkor, under befäl av generalmajor Andrew Jackson, besegrade den invaderande brittiska armén som var inställd på att erövra New Orleans och det stora territorium USA hade fått i Louisianaköpet. Freden i Gent, som avslutade kriget, undertecknades den 24 december 1814^[1] samt ratificerades av prinsregenten den 28 december 1814 och av USA:s senat den 16 februari 1815.^[2] Fientligheterna fortsatte fram till slutet av februari då officiella depescher som tillkännagav freden nådde de stridande i Louisiana och slutligen satte stopp för kriget. Jackson upphävde krigstillståndet i New Orleans så sent som den 16 mars efter att ha fått bekräftelse på att fredsfördraget faktiskt hade ratificerats.^[3] Slaget vid New Orleans betraktas allmänt som den största amerikanska segern i ett fältslag i 1812 års krig.^[4]

Under flera årtionden firades 8 januari i USA som en andra nationaldag.^[5]

I populärkultur

Sången The Battle of New Orleans skrevs på 1940-talet av Jimmy Driftwood, och den mest kända versionen spelades 1959 in av Johnny Horton.^[6]