Sprickdalslandskap

Sprickdalslandskap eller sprickdalsterräng är en relieftyp, vanligt förekommande i Finland, Sverige och Norge. En sprickdal är en smal dalgång i ett sådant landskap, ibland vattenfylld.

Sprickdalslandskap vintertid i Stockholms skärgård.

Storskaligt sprickdalslandskap vid Höga Kusten, Ångermanland.

Ett sprickdalslandskap bildas utifrån erosion av sprickor i berggrunden så att små platå-block eller åsar hamnar mellan sprickdalar.^[1] När blockytorna i ett sprickdalslandskap ligger vid olika höjd kan detta peka på att lodräta förkastningsrörelser har förekommit.^[1] Även vittring kan vara viktigt för bildande av sprickdalar^[2] men om vittring fortgår under ett tillräcklig lång tid bildas det en bergkullsterräng i stället.^[3]

Karna Lidmar-Bergström har identifierat följande typområden för sprickdalslandskap i Sverige: Blekinge, Bohuslän, Linköping-Västervik, Stockholm och Hudiksvall. I de sista tre områdena utgör blockens toppytor delar av subkambriska peneplanet. Förutom dessa förekommer det ett storskaligt sprickdalslandskap i Höga kusten och närliggande inland.^[4] Sten Rudberg har dock betecknat samma område som bergkullsterräng.^[5]

I sprickdalslandskap finns flera av de få platserna i södra Sverige där sluttningar lutar 25° eller mer.^[6]

Sprickdalslandskap beskrevs först som en relieftyp av Sten De Geer 1926 med namnet rutplatåland.^[7][8]

Se även

• Gravsänka
• Kanjon
• Riftdal