Toppfrågor
Tidslinje
Chatt
Perspektiv
Torn- och byggnadsur i Stockholm
historisk överblick över torn- och byggnadsur i Stockholm Från Wikipedia, den fria encyklopedin
Remove ads
Stockholms torn- och byggnadsur har en historia som går tillbaka till medeltiden, då kyrkurens slagverk signalerade hel-, halv-, och kvartstimme genom slag på en klocka. Tornur saknade då fortfarande urtavla och visare som angav en exakt tid. Storkyrkan i Stockholm erhöll sitt första tornur 1471 genom Sten Sture den äldres försorg, men då rörde det sig om ett slagur för timslag. Fram till 1697 hade enbart Slottet Tre kronor slagverk för fjärdedelstimmar, som förstördes vid slottsbranden 1697, därefter kompletterades Klara kyrkas tornur med ett fjärdedels-slagverk.
Upptill: Stockholms stadshus, Postgirot (byggnad), Svenska Lifs hus
Mitten: Sankt Jacobs kyrka, Åhléns City, Tornbergs klocka
Nertill: Engelbrektsplan 2, Högalidskyrkan, Klara kyrka.
På 1700-talet blev Christopher Polhem känd för sina tornur samt golv- och väggur vilka tillverkades i den egna fabriken, Stjärnsunds manufakturverk i Stjärnsund. Ett av hans urverk stod i Maria Magdalena kyrkas tornur och återfinns idag i Tekniska museet i Stockholm.
Vid 1800-talets slut fanns enbart två större tillverkare av mekaniska verk till torn- och byggnadsur i Stockholm: Linderoths urfabrik vid Drottninggatan 28 och F.W. Tornberg urfabrik & urhandel vid Gustaf Adolfs torg 14. Under 1920- och 30-talen minskade uppdragen och produktionen av mekaniska tornur kraftigt och tornursverkstaden på Linderoths urfabrik lades ner 1942. Samtidigt började elektriska urverk för större ur ta över marknaden.
De äldre stationsuren för Stockholms tunnelbana är en schweizisk designklassiker som 1944 konstruerades för Schweizerische Bundesbahnen och kallas Schweizer Bahnhofsuhr. Den röda sekundvisaren avsåg att påminna om stinsens röda spade.
Brist på underhåll och slitage har medfört att många äldre, mekaniska urverk för torn- och byggnadsur har stannat och moderniserats med elektriska verk. De gamla verken kasseras sedan trots att de utgör en kulturhistorisk del av byggnaden.
Remove ads
Historisk bakgrund
Tornur var viktiga under en tid då de flesta medborgare saknade egna ur eftersom de var mycket dyrbara. De tidigaste tornuren monterades under medeltiden på kyrktorn, där de kunde höras från långt håll. De saknade urtavla med visare och hade ett slagverk som angav hel-, halv-, och kvartstimme genom slag på en klocka. Från 1300-talet fanns offentliga tornur i flera italienska städer, som Padua (1344), Genua (1353) och Bologna (1356). Från Italien spred sig sedan inrättningen med offentliga, akustiska tornur över Europa.[1] Senare tillkom även urtavla, till en början endast med timvisare.
Remove ads
Tidiga tornur i Sverige
Sammanfatta
Perspektiv
Det första tornuret i Sverige går tillbaka till början av 1300-talet då Lunds domkyrka fick ett så kallat konstur. Detta ersattes 1380 av ett kalenderur med rörliga figurer. Storkyrkan i Stockholm erhöll sitt första tornur 1471 genom Sten Sture d.ä.s initiativ, men då rörde det sig om ett slagur.[2] På uppdrag av ärkebiskop Jacob Ulfsson Örnklo konstruerade Petrus Astronomus 1502–1506 ett astronomiskt ur till Uppsala domkyrka. Uret kunde visa dagar och timmar, månens upp- och nedgång samt planeternas gång.[2]
Om Klara kyrkas äldsta urverk berättade i början av 1700-talet prästen och historikern Jöran Nordberg bland annat: År 1648 är det första Urwärcket som varit här wid Kyrkan, gjordt i Åbo af Mäster Lorents Mejer hvilken ock själf har öfwerfördt och uppsatt: men Protocollet tillika berätter, har det ej warit af särdeles fasthet.[3] Det rörde sig om ett ur med slagklocka för enbart timslag, själva klockan tillverkades 1649 på Meyerska styckgjuteriet i Stockholm. År 1660 byttes urverket ut mot ett nytt som efter Slottet Tre Kronors brand 1697 kompletterades med ett fjärdedelsslagverk. Vid den tiden hade enbart Slottet Tre kronor slagverk för fjärdedelstimmar. Det hade tystnat genom branden och Klara kyrkas kyrkoråd beslöt då att kyrkans tornur skulle överta den funktionen.[3]
På 1700-talet blev Christopher Polhem känd för sina tornur samt golv- och väggur. De tillverkades på Stjärnsunds manufakturverk i Stjärnsund. Ett av hans urverk visade tiden för Maria Magdalena kyrkas tornur och återfinns idag i Tekniska Museet i Stockholm.
En mytomspunnen urmakare var Johan Tinglöf, som år 1783 färdigställde tornuret för Ekshärads kyrka. När församlingen prutade på det uppgjorda priset lär han ha utbrustit: "Ja, klockan skall gå utan vank och brist men när jag dör skall hon stånda"! Så blev det, först 186 år senare gick klockan igen.[4]
Remove ads
Tillverkare av mekaniska torn- och byggnadsur
Sammanfatta
Perspektiv
Från mitten av 1700-talet understödde den svenska regeringen urmakare för att främja en inhemsk tillverkning av ur. Det resulterade i att en lång rad skickliga urmakare etablerade sig i Stockholm.[5] Bland dem märks Johan Lindquist som efter utbildning i Paris kom till Stockholm. En annan var Johan Fredman, ålderman i ämbetet 1741-45 och 1748-52. Han, som genom Bellmans diktning blivit en bekant figur, var hovurmakare med alkoholproblem.[6] Alla var specialiserade på att tillverka fickur, bordspendyler och väggur, men inga tornur. Dessa importerades huvudsakligen från Tyskland, England och Schweiz.
Kring 1800-talets slut fanns endast två större tillverkare av mekaniska verk för torn- och byggnadsur i Stockholm: Linderoths urfabrik vid Drottninggatan 28 och F.W. Tornberg urfabrik & urhandel vid Gustaf Adolfs torg 14.[7] Kring sekelskiftet 1900 var lärotiden för en tornurmakare tio år. Som sådan skulle man även kunna laga alla slags klockor, utom fickur. Lönen var då 25 kronor i veckan.[8]
Linderoths urfabrik
År 1844 grundade Gustaf Wilhelm Linderoth tillsammans med hustrun Betty Linderoths urfabrik vid Drottninggatan 28. Även Linderoths tillverkade och importerade till en början mindre ur men det var svårt att få lönsamhet i företaget. En viktig vändning för Linderoths firma inträffade 1853, då Oscar I beställde ett tornur åt det brandskadade Tullgarns slott. Det var nu som Linderoth fick idén att lägga tyngdpunkten på tillverkning av större ur.[9] Så småningom blev Linderoths Sveriges främsta tillverkare av byggnadsur, stationsur, tornur, loggverk, regulatorer och skeppsur. Statens Järnvägar blev en stor beställare av stationsur.
Under sonen Johan Gustaf Linderoth expanderade firman ytterligare. Bland större klockor ur Linderoths produktion som fortfarande (2008) fungerar märks den på Centralposthusets torn vid Vasagatan, liksom Landstingshuset på Hantverkargatan. Många kyrkor runtom i Sverige har ett tornur från Linderoths, exempelvis Storkyrkan, Klara kyrkas tornur, Maria Magdalena kyrkas tornur, Skara domkyrka, Göteborgs domkyrka och Uppsala domkyrka.
Firman förfogade över en av Sveriges skickligaste konstruktörer av ur och precisionsinstrument, Claes Gustaf Schweder. Han kom redan 1858 till firman, blev verkmästare 1871 och gick i pension 1916. Tornuren som han konstruerade hörde till de bästa i världen. Bland dem kan nämnas Klara kyrkas tornur, som hade en av Schweder förbättrad grahamgång (en precisionsgång för pendelur) med konstant kraft. Det innebar att exempelvis vindtryck på de stora visarna inte inverkade på den kraft som tillfördes av verket.[10] Schweder var även konstruktör av Linderoths kalenderur (återfinns numera vid Norrmalmstorg). Linderoths firma existerade under tre generationer. Efter Lars Linderoths (J.G. Linderoths adoptivson) död fortsatte hustrun Viran Linderoth att driva firman vidare. Företaget upphörde slutligen 1963 och huset revs 1968.[11]
F.W. Tornberg urfabrik & urhandel
Linderoths enda större konkurrent på området torn- och byggnadsur i Sverige var F.W. Tornberg urfabrik & urhandel som grundades år 1859 av Fredrik Wilhelm Tornberg. Urhandeln låg till en början vid Gustaf Adolfs torg 14, hörnet Regeringsgatan. Omkring 1914 revs byggnaden och med den uraffären. Då flyttade Tornberg urfabrik & urhandel några kvarter längre bort till Regeringsgatan 6, med klocka och allt. 1973 stängde F.W. Tornbergs uraffär för gott.[12]
Firmans numera mest kända arbete är Tornbergs klocka som sedan 1916 står monterad på en kolonn vid Nybroplan i Stockholm. Där utgjorde den en omtyckt mötesplats. Enligt ett avtal med Stockholms drätselnämnd skänkte urmakare Tornberg själva urverket till staden med villkor att hans namn skulle stå på urtavlan. I Ingmar Bergmans självbiografi Laterna Magica påstår regissören att 1968 års vänsterrörelse framfört kravet att "Dramaten borde brännas och att Sjöberg och Bergman lämpligen borde hängas i Tornbergs klocka på Nybroplan".[13]
Ett annat känt Tornbersur är Centralens gamla klocka som sedan oktober 2013 står på Centralplan utanför Stockholms centralstation. Detta stationsur från omkring 1910 har en mindre Odyssé bakom sig. Ursprungligen prydde det biljetthallens tak, sedan resgodskiosken i vänthallen, därefter försvann klockan i järnvägsmuseet vid Tomteboda och senare i Sveriges järnvägsmuseum i Gävle.[14] Mellan 1983 och 2012 fanns den återigen på Tomteboda och stod på en granitkolonn framför huvudingången till Tomteboda postterminal. Efter en grundlig renovering återinvigdes klockan den 23 oktober 2013 på sin nuvarande plats i centrala Stockholm.[15]
Bland större ur från F.W. Tornbergs produktion kan nämnas Vrigstads kyrkas tornur och stationsuret för Åsljunga järnvägsstation.[16][17] Tornuret som sitter i Oscar-Fredriksborgs fästnings nedre verk, med urtavlan riktad ut över gården, är tillverkat av Tornberg. Uret i fästningen är utrustat med ett slagverk där en vajer lyfter upp en metallkläpp som sedan slår till på en klocka. Uret slår varje hel och varje halv timme. Uret underhålles idag av en ideell grupp.[18]
Remove ads
Tillverkare av elektriska torn- och byggnadsur
På 1910-talet kom de första elektriska urverken för tornur, då tyska AEG med filial vid Karduansmakargatan 9 återfinns i Stockholms adresskalender från 1914.[19] Under 1920- och 1930-talen minskade uppdragen och produktionen av mekaniska tornur kraftigt och tornursverkstaden på Linderoths urfabrik lades ner 1942.[20]
Vid samma tid började företag som tillverkade elektriska urverk för större ur ta över marknaden. Till dem hörde det kända Törebodaföretaget Westerstrand & Söner, ett annat var ASEA. ASEA tillverkade urverket för bland annat Nordstjernanhusets byggnadsur vid Stureplan 3 och konstruerade NK-klockan, som monterades 1939 på Telefontornet och 1954 flyttades till varuhuset NK:s tak. NK-klockan var på sin tid Europas största roterande klocka och neonskylt.[21] Även LM Ericsson producerade elektriska urverk, ett av dem finns kvar i form av fasaduret för Svenska Handelsbankens filial vid Kungsgatan 1.[22]
Idag är huvudsakligen Westerstrand urleverantör för Stockholms tunnelbana och pendeltåg. Klockorna är centralstyrda och omställningen mellan normaltid och sommartid sker automatiskt.
Remove ads
Funktion och utseende
Sammanfatta
Perspektiv
De flesta mekaniska tornuren drevs av lod (en tyngd) som måste vevas upp med jämna mellanrum (cirka en vecka) samt en pendel som reglerade gången. Urverkens storlek varierar kraftigt. Klara kyrkas tornurs verk är cirka 2,5 meter långt och står på ett stadigt betongfundament, medan Stockholm–Roslagens Järnvägars stationsur har ett cirka 0,5 meter brett verk, som stå på ett eget stålstativ.
Finns flera urtavlor på samma torn, som exempelvis på kyrkor, drivs deras visare av ett och samma urverk via drivaxlar och en visarväxel. Det innebär även att samtliga fyra ur visar fel eller stannar om verket skulle krångla. Till undantagen hör Katarina kyrkas tornur som har fyra verk, ett till varje urtavla. Katarina kyrkas urverk går med en noggrannhet av +/-1 sekund på 3 miljoner år eftersom det styrs via GPS av atomuret i Frankfurt.[23]
Själva urtavlan gestaltades förr i regel mycket genomarbetad. Formgivningen varierar och det finns knappt två likadana urtavlor på Stockholms torn- och byggnadsur. De är en del av byggnadens arkitektur och återspeglar sin samtids stilriktning. Urtavlans olika tal från 1 till 12 anges ofta med romerska siffror, där siffran "4" visas ibland med fyra streck, alltså "IIII" istället för korrekt "IV". Anledningen är av estetisk natur, man vill uppnå en optisk balans till siffran "VIII" som ligger mittemot. Ett av undantagen utgör Tyska kyrkans tornur, där "IV" återges korrekt samt att siffrorna "IV", "V", "VI", "VII" och "VIII" är rättvända. På Sankt Jacobs kyrkas urtavla och många andra står dessa upp-och-ner. För att kunna se tiden även efter mörkrets inbrott, har många av Stockholms kyrkur numera urtavlor av genomskinligt glas, som belyses nattetid inifrån.
Medan romerska siffror på kyrkornas tornur är vanliga finns det även några mycket individuellt utformade urtavlor i Stockholm. Stockholm–Roslagens Järnvägars stationsur har utöver romerska siffror även astronomiska symboler för Venus, Mars, Jupiter och Ceres. Nordstjernanhusets byggnadsur som gestaltades av arkitekt Ivar Tengbom uppvisar inga siffror alls utan allehanda sjöfartsanknutna symboler som fartyg, ankare, treudd och naturligtvis en “nordstjärna” på position för siffran sex. Klockan på Svenska Lifs hus vid Norrmalmstorg har inte heller några siffror. Här valde man istället företagets namn “SVENSKA LIF” plus två symboler för att komma upp i tolv tecken.[24]
Moderna byggnadsur används utöver klockfunktion även gärna som reklampelare. Exempel på detta är NK-klockan, Aftonbladets klocka på Centralpalatset och Åhlénsklockan utanför Åhléns Söder. Den senare kröns av en dalahäst som skall påminna om företagets ursprung i Dalarna. Ibland visas utöver tiden även annan information, som på Katarinahissens digitalklocka, vilken växlar mellan att visa tid och temperatur med hjälp av 768 lyspunkter.
Känd för Stockholms äldre tunnelbaneresenärer är det “klassiska” stationsuret där urtavlan gestaltades funktionalistisk med enbart streck och utan siffror och en röd sekundvisare med rund skiva längst ut som skulle erinra om stinsens röda spade. Uret konstruerades ursprungligen 1944 av elektroingenjören och industridesignern Hans Hilfiker för Schweizerische Bundesbahnen och kallas därför även för Schweizer Bahnhofsuhr.[25] Designen, som blev förebild för många andra stationsur, var framtagen för att den resande skulle kunna avläsa tiden från långt håll. Sekundvisaren hade jämn gång men stannade upp 1,5 sekunder när minutvisaren hoppade till nästa streck.[26]
Timslag och klockspel, några ljudexempel
augusti 2012 | maj 2009 | juli 2010 | augusti 2012 |
Remove ads
Nutid och framtid
Det år 1990 av en brand (se Katarinabranden 1990) förstörda tornuret för Katarina kyrka rekonstruerades av ystadsföretaget M & E Ohlssons klockgjuteri, dock med ett modernt, elektriskt urverk.[27] Numera styr digitaltekniken många av dagens moderna elektriska ur, men den analoga visningen med konventionella visare dominerar.
Brist på underhåll och slitage har lett till att många äldre, mekaniska urverk för torn- och byggnadsur har bytts ut mot elektriska verk. Att renovera ett gammalt mekaniskt urverk är dyrt och kräver specialkompetens.[28] Ibland får det gamla verket stå kvar, men det händer även att det kasseras trots att det är en historisk del av byggnaden. Klassiska urverk går inte att skydda genom exempelvis k-märkning. Detta förhållande har kritiserats av bland andra Peter Borgelin, ordförande för "De Gamla Urens Vänner" i Malmö och medförfattare till boken om G.W. Linderoths Urfabrik.[29]
Remove ads
Torn- och byggnadsur, ett urval
Sammanfatta
Perspektiv
.jpg)
Remove ads
Referenser
Externa länkar
Wikiwand - on
Seamless Wikipedia browsing. On steroids.
Remove ads