Vitalij Klytjkos idrottskarriär

Vitalij Klytjkos idrottskarriär började inom kickboxningen. Han blev där flerfaldig världsmästare, både som amatör och som professionell. Därefter påbörjade han en karriär inom boxning, där han mellan 1999 och 2013 under flera perioder var världsmästare i tungvikt. 2013 avslutade han sin aktiva idrottskarriär för att koncentrera sig på sin nya karriär som politiker (se vidare Vitalij Klytjko).

Vitalij Klytjko Världsmästare i tungviktsboxning
Personlig information
Fullständigt namn	Vitalij Volodymyrovytj Klytjko
Smeknamn	Dr Ironfist
Födelsedatum	19 juli 1971 (54 år)
Födelseplats	Belovodsk, Kirgiziska SSR, Sovjetunion
Vikt	112 kg
Viktklass	Tungvikt
Längd	2,01 m
Räckvidd	2,03 m
Slagställning	Ortodox
År som aktiv	→16 november 1996 (28 år) (Professionell)
Titlar	Världsmästare * 26 jun 1999→1 apr 2000 * 24 april 2004-nov 2005 (avsagd) * 11 okt 2008→15 dec 2013 (avsagd)
Matchstatistik
Totalt: 47 Oavgjort: 0 NC: 0
Vinst Utgång Förlust
96 % 45 Totalt 2 4 %
41 KO/TKO

Kickboxning

Vitalij Klytjko hade i början på 1990-talet gjort sig ett namn som kickboxare där han blev världsmästare två gånger som amatör och fyra gångar som professionell. Som amatör vann han 195 matcher av 210 (80 på knockout) och som professionell blev det 34 segrar, varav 22 via knockout, och en förlust.

Amatörboxning

Vitalij Klytjko började med boxning i Kievs arméklubb "Spartak" där han år 1995 blev militärvärldsmästare i Rom efter en poängseger över ryssen Aleksej Lezin; en motståndare han tidigare förlorat VM-finalen i Berlin emot. Klytjko flyttade samma år till tyska Flensburg för att boxas för Sparta Flensburg. Men inför OS i Atlanta 1996 testade han positivt för den förbjudna dopningsubstansen Nandrolon som gjorde att han omedelbart fick lämna både klubben och det ukrainska landslaget.^[1] Klytjko erkände senare i en självbiografi att han dopat sig, men att det berodde på en skada i ett ben.^[2]

Lillebror Wladimir Klitschko^[3] tog över hans plats i såväl Sparta Flensburg som i landslaget.^[4] När Wladimir sedan tog OS-guld öppnades dörren till proffsvärlden även för broder Vitalij. Den kände promotorn Don King lockade med ett kontrakt, men bröderna valde istället det tyska Universumstallet.^[5]

Vitalij Klytjko facit som amatör blev 195 vinster (80 via knockout) och 15 förluster.

Proffsboxning

Klytjko-bröderna med alla deras världsmästarbälten 2012 (Vitalij till höger)

Klytjko vann WBO-titeln 1999 efter att ha besegrat britten Herbie Hide på knockout. Han försvarade titeln två gångar innan han 2000 förlorade mot Chris Byrd, som vann efter att Klytjko skadat sig och domaren stoppat matchen i nionde ronden. Klytjko vann WBC-titeln 2004 efter att Lennox Lewis dragit sig tillbaka. Hans enda två förluster i karriären, mot Chris Byrd och Lennox Lewis, kom till följd av skador som tvingade honom att bryta matcherna. Båda dessa matcher ledde han på poäng.

Klytjko tvingades sluta i förtid 2005 som regerande WBC-mästare, men gjorde comeback 2008 och vann tillbaka WBC-titeln i oktober 2008.

Klytjko avstod i december 2013 sitt WBC-bälte för att istället fokusera på sin politiska karriär hemma i Ukraina. Då han utsetts till "Champion emeritus" gav detta honom en teoretisk möjlighet att komma tillbaka till ringen - vilket dock inte blev fallet.^[6][7]

Klytjko vann under sin professionella boxningskarriär 41 av 47 matcher på knockout (87,2%) vilket är den näst högsta procentsatsen KO-segrar genom tiderna bland tungviktsmästarna; endast överträffat av Rocky Marciano med 43 KO på 49 matcher (87,8%). Klytjko blev under sin proffsboxningskarriär aldrig besegrad via knockout, inte heller poängbesegrad. Hans matchstatistik kunde ha varit skriven med en nolla (0) i förlustkolumnen om han inte haft oturen att skada sig i de båda matcher han förlorade^[8], detta då han vid båda tillfällena i de avbrutna matcherna ledde på poäng^[9].

Klytjko-bröderna är det första syskonparet som varit tungviktsmästare samtidigt. Tillsammans hade de efter Vitalijs comeback 2008 under en tid alla de fyra stora VM-bältena (WBA, WBC, IBF, WBO) tillsammans.

Matchstatistik som proffs

45 Segrar (41 på knockout, 4 på poäng), 2 förluster, 0 oavgjorda[10]
Resultat	Poäng	Motståndare	Typ	Rd., Tid	Datum	Plats	Noter
Seger	45–2	Manuel Charr	TKO	4 (12), 2:04	2012-09-08	Olimpijskij, Moskva	försvarade WBC:s tungviktstitel.
Seger	44–2	Dereck Chisora	UD	12	2012-02-18	Olympiahalle, München	försvarade WBC:s tungviktstitel.
Seger	43–2	Tomasz Adamek	TKO	10 (12), 2:20	2011-09-10	Municipal Stadium, Wrocław	försvarade WBC:s tungviktstitel.
Seger	42–2	Odlanier Solis	KO	1 (12), 3:00	2011-03-19	Lanxess Arena, Köln	försvarade WBC:s tungviktstitel.
Seger	41–2	Shannon Briggs	UD	12	2010-10-16	O2 World Arena, Altona, Hamburg	försvarade WBC:s tungviktstitel.
Seger	40–2	Albert Sosnowski	KO	10 (12), 2:30	2010-05-29	Veltins-Arena, Gelsenkirchen	försvarade WBC:s tungviktstitel.
Seger	39–2	Kevin Johnson	UD	12	2009-12-12	PostFinance Arena, Bern	försvarade WBC:s tungviktstitel.
Seger	38–2	Chris Arreola	RTD	10 (12), 3:00	2009-09-26	Staples Center, Los Angeles, Kalifornien	försvarade WBC:s tungviktstitel.
Seger	37–2	Juan Carlos Gómez	TKO	9 (12), 1:49	2009-03-21	Hanns-Martin-Schleyer-Halle, Stuttgart	försvarade WBC:s tungviktstitel.
Seger	36–2	Samuel Peter	RTD	8 (12), 3:00	2008-10-11	O2 World, Friedrichshain, Berlin	vann WBC:s tungviktstitel.
Seger	35–2	Danny Williams	TKO	8 (12), 1:26	2004-12-11	Mandalay Bay Resort & Casino, Las Vegas, Nevada	försvarade WBC & The Rings tungviktstitlar.
Seger	34–2	Corrie Sanders	TKO	8 (12), 2:46	2004-04-24	Staples Center, Los Angeles, Kalifornien	vann WBC & The Rings vakanta tungviktstitlar.
Seger	33–2	Kirk Johnson	TKO	2 (12), 2:54	2003-12-06	Madison Square Garden, New York, New York	kvalificeringsmatch för WBC:s tungviktstitel.
Förlust	32–2	Lennox Lewis	TKO	6 (12), 3:00	2003-06-21	Staples Center, Los Angeles, Kalifornien	om WBC, IBO, The Rings tungviktstitlar och Linjära mästerskapsbältet
Seger	32–1	Larry Donald	TKO	10 (12), 2:35	2002-11-23	Arena Westfalenhalle, Dortmund	försvarade WBA Inter-Continentals tungviktstitel. dessutom kvalificeringsmatch för WBA:s tungviktstitel
Seger	31–1	Vaughn Bean	TKO	11 (12), 1:40	2002-02-08	Volkswagen Halle, Braunschweig	försvarade WBA Inter-Continentals tungviktstitel.
Seger	30–1	Ross Puritty	TKO	11 (12), 1:16	2001-12-08	König Pilsener Arena, Oberhausen	försvarade WBA Inter-Continentals tungviktstitel.
Seger	29–1	Orlin Norris	KO	1 (12), 1:09	2001-01-27	Rudi Sedlmayer Halle, München	vann WBA Inter-Continentals vakanta tungviktstitel.
Seger	28–1	Timo Hoffmann	UD	12	2000-11-25	Preussag Arena, Hannover	vann EBU:s vakanta tungviktstitel.
Förlust	27–1	Chris Byrd	RTD	9 (12), 3:00	2000-04-01	Estrel Convention Center, Neukölln, Berlin	förlorade WBO:s tungviktstitel.
Seger	27–0	Obed Sullivan	RTD	9 (12), 3:00	1999-12-11	Alsterdorfer Sporthalle, Alsterdorf, Hamburg	försvarade WBO:s tungviktstitel.
Seger	26–0	Ed Mahone	TKO	3 (12), 1:45	1999-10-09	König Pilsener Arena, Oberhausen	försvarade WBO:s tungviktstitel.
Seger	25–0	Herbie Hide	KO	2 (12), 1:14	1999-06-26	New London Arena, Millwall, London	vann WBO:s tungviktstitel.
Seger	24–0	Ismael Youla	TKO	2 (12), 1:30	1999-02-20	Alsterdorfer Sporthalle, Alsterdorf, Hamburg	försvarade EBU:s tungviktstitel.
Seger	23–0	Francesco Spinelli	TKO	1 (12), 1:49	1998-12-05	Sportpalatset, Kiev	försvarade EBU:s tungviktstitel.
Seger	22–0	Mario Schiesser	TKO	2 (12), 2:00	1998-10-24	Alsterdorfer Sporthalle, Alsterdorf, Hamburg	vann EBU:s vakanta tungviktstitel.
Seger	21–0	Ricardo Kennedy	TKO	1 (8), 1:31	1998-08-11	Miccosukee Indian Gaming Resort, Miami, Florida
Seger	20–0	Jose Ribalta	TKO	2 (8), 2:13	1998-06-05	Sporthalle, Wandsbek, Hamburg
Seger	19–0	Dicky Ryan	TKO	5 (12)	1998-05-02	Hansehalle, Lübeck	vann WBO:s Inter-Continentals vakanta tungviktstitel.
Seger	18–0	Julius Francis	TKO	2 (12)	1998-04-18	Eurogress, Aachen
Seger	17–0	Levi Billups	KO	2 (10)	1998-03-20	Ballsporthalle, Frankfurt
Seger	16–0	Louis Monaco	KO	3 (10)	1998-03-07	Sartory Saale, Köln
Seger	15–0	Alben Belinski	KO	2 (8)	1998-01-30	Berdux Filmstudios, München
Seger	14–0	Marcus Rhode	TKO	2 (10)	1998-01-17	Sport und Erholungszentrum, Friedrichshain, Berlin
Seger	13–0	Anthony Willis	KO	5 (8)	1997-12-20	Oberrheinhalle, Offenburg
Seger	12–0	Herman Delgado	TKO	3 (8)	1997-11-29	Rheinstrandhalle, Karlsruhe
Seger	11–0	Gilberto Williamson	KO	6 (8), 2:50	1997-11-08	Ballsporthalle, Frankfurt
Seger	10–0	Will Hinton	KO	2 (6)	1997-10-04	Stadionsporthalle, Hannover
Seger	9–0	Jimmy Haynes	KO	2 (6)	1997-06-14	Saaltheater Geulen, Aachen
Seger	8–0	Cleveland Woods	KO	2 (6), 2:16	1997-05-10	Ballsporthalle, Frankfurt
Seger	7–0	Derrick Roddy	TKO	2 (6), 2:14	1997-04-12	Eurogress, Aachen
Seger	6–0	Calvin Jones	KO	1 (6), 2:58	1997-03-08	Sartory Saale, Köln
Seger	5–0	Troy Roberts	TKO	2 (6), 1:14	1997-02-22	Sporthalle, Wandsbek, Hamburg
Seger	4–0	Mike Acklie	KO	1 (6), 0:32	1997-01-25	Maritim Hotel, Stuttgart
Seger	3–0	Brian Sargent	TKO	2 (6), 1:08	1996-12-21	Zoo-Gesellschaftshaus, Frankfurt
Seger	2–0	Frantisek Sumina	TKO	1 (4), 1:12	1996-11-30	Arena Nova, Wiener Neustadt
Seger	1–0	Tony Bradham	KO	2 (4), 1:14	1996-11-16	Sporthalle, Wandsbek, Hamburg	professionell debut