Vulgata

Vulgata, Versio Vulgata, latin, ”den allmänna översättningen”,^[1] är en av de första översättningarna av Bibeln till latin. Under medeltiden och den nya tiden var detta den version som användes allra mest, och den var Romersk-katolska kyrkans officiella bibelversion.^[1] Termen ”vulgata” används ibland även om den vanligaste versionen av andra bokverk.

Vulgata Bibel
Hieronymus besöks av änglar. Bartolomeo Cavarozzi (1590–1625).
Originalspråk	Latin
Utgivningsår	300-talet

Vulgata tryckt år 1590 efter att många av motreformationens åtgärder fått effekt.

Historia

Påve Damasus I gav cirka år 383 Hieronymus i uppdrag att översätta Bibeln till latin^[1] för att ersätta de olika existerande versionerna med en enhetlig text. Hieronymus nyöversatte Nya Testamentet från grekiskan och därefter (från 390^[1]) Gamla Testamentet från hebreiskan. Hela bibelöversättningen fullbordades år 405, även om det dröjde innan den fick allmänt erkännande.^[1]

Någon gång i början av 700-talet omarbetades Vulgata av den anglosaxiske munken Beda, med utgångspunkt i flera källor.

Efter 600-talet blev Vulgata allmänt brukad i västkyrkan, och senare blev den Katolska kyrkans officiella Bibel. Denna status fastslogs slutgiltigt vid Tridentinska kyrkomötet år 1546.^[1] Dessförinnan hade den fått än större spridning, som det första större bokverk som tryckts (cirka 1454 i Mainz) med Johannes Gutenbergs boktryckarteknik.^[2]

År 1979 ersattes Vulgata av en ny bibelöversättning, efter auktorisation från påven. Även denna, Nova Vulgata eller Neovulgata (”den nya Vulgatan”), utgår från originaltexterna och fortsätter traditionen från Hieronymus.^[1]