William Halsey, Jr.

William Frederick "Bull" Halsey, Jr. född den 30 oktober 1882, död 20 augusti 1959, var en amerikansk amiral i USA:s flotta

William Halsey
Född	30 oktober 1882[1][2][3] Elizabeth, USA
Död	16 augusti 1959[1][2][4] (76 år) Fishers Island, USA
Begravd	Arlingtonkyrkogården
Medborgare i	USA
Utbildad vid	Naval War College United States Naval Academy United States Army War College Pingry School
Sysselsättning	Sjöofficer
Barn	William Frederick Halsey, III (f. 1916)
Föräldrar	William F. Halsey, Sr.[5] Anna Masters Brewster[5]
Utmärkelser
New Jersey Hall of Fame (2011)[6] Södra korsets orden Vasco Núñez de Balboas orden National Defense Service Medal Chilenska förtjänstorden Frälsarens orden Boyacaorden Brasiliens flygförsvarsförtjänstorden Asiatic-Pacific Campaign Medal Tjeckiska Segermedaljen World War II Victory Medal Navy Cross American Campaign Medal Aviation Hall of Fame and Museum of New Jersey Distinguished Service Medal Navy Distinguished Service Medal Riddare med storkors av Brittiska imperieorden
Redigera Wikidata

Biografi

William Halsey blev officer 1904 och deltog med utmärkelse som jagarchef i första världskriget. 1922–1924 var han marinattaché i Berlin och de skandinaviska huvudstäderna. 1935 tog Halsey flygcertifikat och ägnade sig därefter huvudsakligen åt sjöflyget. Han blev 1938 konteramiral och 1941 viceamiral och chef för det amerikanska marinflyget i Stilla havet. Vid anfallet mot Pearl Harbour 7 december 1941 befann han sig till sjöss på särskilt uppdrag och kunde inte delta i försvaret. Halseys styrkor blev sedan de allierade styrkorna i Sydostasien nedkämpats USA:s främsta operativa förband och organiserade 18 april 1942 Doolittleräden.^[7]

Han fick i oktober 1942 befälet över USA:s samlade sjöstridskrafter i södra stillahavsområdet och befordrades till amiral i november samma år. Under fortsättningen av kriget alternerade han med Raymond A. Spruance som chef för centrala Stillahavsflottans operativa enheter. Han ledde de allierade styrkorna vid övertagandet av Guadalcanal i februari 1943. I mars samma år blev Halsey befälhavare för den nybildade 3:e flottan.

Halsey lämnade södra Stilla havet i maj 1944 eftersom kriget trycktes mot Filippinerna och Japan. Från september 1944 till januari 1945 ledde han den tredje flottan i slag för att ta Palau, Leyte och Luzon. I slaget vid Leytebukten lyckades han förinta en stor del av den japanska flottan i vad som sägs vara en avgörande insats i kriget. Halsey förde befäl över den tredje flottan till krigets slut och var närvarande ombord på sitt flagskepp USS Missouri när Japan kapitulerade där den 2 september 1945. Efter krigets avslutande strider tilldelades Halsey i december 1945 den högsta amiralsgraden och blev då femstjärnig amiral (Fleet Admiral).

Halsey gick i pension i mars 1947. Han fick sitt smeknamn "Bull" efter sitt valspråk "Hit hard, hit fast, hit often".

Amiral Halsey finns omnämnd i Paul McCartneys låt Uncle Albert/Admiral Halsey" från LP:n Ram 1971.

Utmärkelser

• New Jersey Hall of Fame, 2011^[6]
•  Södra korsets orden
•  Vasco Núñez de Balboas orden
•  National Defense Service Medal
•  Chilenska förtjänstorden
•  Frälsarens orden
•  Boyacaorden
•  Brasiliens flygförsvarsförtjänstorden
•  Asiatic-Pacific Campaign Medal
•  Tjeckiska Segermedaljen
•  World War II Victory Medal
•  Navy Cross
•  American Campaign Medal
• Aviation Hall of Fame and Museum of New Jersey
•  Distinguished Service Medal
•  Navy Distinguished Service Medal
•  Riddare med storkors av Brittiska imperieorden

[Redigera Wikidata]