affidavit

Svenska

Substantiv

Böjningar av affidavit	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	affidavit	–	affidavit	–
Genitiv	affidavits	–	affidavits	–

affidavit n

1. (juridik) skriftlig försäkran vid vittnesmål

   1897: Praktisk handbok i amerikansk rätt (B. Hage), Henry J. Gjertsen:

   Inom trettio dagar töre förfallodagen måste inteckningsegaren årligen inregistrera ett beedigadt intyg (affidavit) belysande sitt intresse i egendomen.

   1962: Jag minns det som igår, Elsa Björkman-Goldschmidt:

   Det första av vikt var att i Amerika skaffa garantier, det vill säga det affidavit utan vilket ingen flykting fick inresetillstånd till Staterna.

Etymologi: Från tredje person singular dåtid av medeltida latinska affīdāre (”försäkra med ed”), format ur latinets af- + fīdāre, i sin tur format ur fīdus ("trovärdig") (jämför med faith).^[1]

Översättningar

skriftlig försäkran

• bokmål: affidavit n
• engelska: affiant ^(en)
• franska: attestation ^(fr) f
• ryska: заве́ренное заявле́ние n

Engelska

Substantiv

Böjningar av affidavit	Singular	Plural
Nominativ	affidavit	affidavits
Genitiv	affidavit's	affidavits'

affidavit

1. (juridik) edsförsäkring, edsvuren utsaga

   Synonymer: deposition, attestation

   Etymologi: Från tredje person singular dåtid av medeltida latinets affīdāre; försäkra med ed, format ur latinets af- + fīdāre, i sin tur format ur fīdus, trovärdig (jämför med faith).^[1]