affix

Svenska

Substantiv

Böjningar av affix	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	affix	affixet	affix	affixen
Genitiv	affix	affixets	affix	affixens

affix

• uttal: a'fiks

1. (lingvistik) morfem som ej kan fungera självständigt utan i stället läggs till ett ord för att ändra dess betydelse; icke-lexikalt bundet morfem

   Vanliga affix i svenskan är exempelvis "o-" och "-ig".

   Grammatik: Till de obestämda formerna genitiv kan en apostrof (') läggas till för att förtydliga genitiv-formen.

   Hyponymer: cirkumfix, infix, interfix, prefix, suffix, suprafix, transfix

   Se även: restmorfem

   Se även: Appendix:Affix (för svenska), Kategori:Affix (på svenska)

Översättningar

morfem

• armeniska: ածանց ^(hy) (atsants)
• bokmål: affiks ^(no) n
• engelska: affix ^(en)
• esperanto: afikso
• franska: affixe ^(fr)
• isländska: aðskeyti n
• kymriska: atodiad ^(cy)
• ryska: аффикс ^(ru)
• tyska: Affix ^(de) m

Engelska

Substantiv

Böjningar av affix	Singular	Plural
Nominativ	affix	affixes
Genitiv	affix's, affix'	affixes'

affix

• uttal: ˈæ.fɪks

1. (lingvistik) suffix

   Synonymer: suffix, postfix

2. (lingvistik) affix

   Kohyponymer: adfix, ambifix, circumfix, confix, infix, interfix, libfix, postfix, prefix, suffix, suprafix

Etymologi: Från fornfranskans affixer eller medeltida latinets affixāre, format ur af- + fixāre.^[1]

Verb

Böjningar av affix	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	affix	affixes	affix
Preteritum	◀	affixed	▶
Perfektparticip	◀	affixed	▶
Presensparticip	◀	affixing, vard. affixin'	▶

affix

• uttal: ə.ˈfɪks

1. tillägga