argument

Svenska

Substantiv

Böjningar av argument	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	argument	argumentet	argument	argumenten
Genitiv	arguments	argumentets	arguments	argumentens

argument

• uttal: argɵˈmɛnt

1. bit information (skäl) som används för att motivera/styrka en slutsats

   Vad har ni för argument för er slutsats att förbjuda all rökning?

   Besläktade ord: argumentation, argumentera

2. (oberoende) variabel, komponent (inom några specifika användningsområden såsom grammatik, matematik, logik)
3. (lingvistik) (verbargument) fras som står i syntaktisk relation till verbet i en sats (t.ex. subjekt, objekt)
4. (matematik, programmering) indata till en funktion

   Sinusfunktionen tar endast ett argument, medan permutationsfunktionen tar två.

5. (matematik) det ena av de två reella tal som krävs för att ange ett entydigt komplext tal på polär form; vinkeln mellan x-axeln och den räta linjen mellan origo och det komplexa talet inritat i ett komplext talplan; argumentet av ${\displaystyle z\in \mathbb {C} }$ betecknas ${\displaystyle \arg z}$

   Argumentet för 1 + i är lika med π/4.

Etymologi: Av latinska argumentum (”bevis, innehåll, ämne”), av latinska arguere (varav även engelska argue), "bevisa", "visa på", "argumentera", ursprungligen "klargöra", "belysa", "visa" (för betydelseutveckling jämför deklarera); går tillbaka till den urindoeuropeiska roten *h₂erǵ-, "att skina", varav även bland annat latin argentum, "silver", och grekiska ἀργός, "skinande", "vit".

Översättningar

skäl

• albanska: argument ^(sq), arsyetim ^(sq)
• bulgariska: аргумент ^(bg) m
• engelska: argument ^(en)
• franska: argument ^(fr) m
• georgiska: არგუმენტი
• ryska: аргумент ^(ru) m
• spanska: argumento ^(es) m
• tyska: Argument ^(de) n

Albanska

Substantiv

argument

1. argument

Engelska

Substantiv

Böjningar av argument	Singular	Plural
Nominativ	argument	arguments
Genitiv	argument's	arguments'

argument

• uttal: ˈɑː(ɹ)gjʊmənt

1. argument, skäl
2. argument, oberoende variabel
3. diskussion, meningsutbyte; dispyt, tvist; gräl

Etymologi: Av latinska argumentum (”bevis, innehåll, ämne”), av latinska arguere (”bevisa, visa på, argumentera”); jämför under svenska ovan samt argue.

Besläktade ord: arguable, arguably, argue, argumentation, argumentative

Franska

Substantiv

Böjningar av argument	Singular	Plural
Maskulinum	argument	arguments

argument m

• uttal: aʁ.ɡy.mɑ̃ⓘ

1. argument