arv

Se även ärv.

Svenska

Substantiv

Böjningar av arv	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	arv	arvet	arv	arven
Genitiv	arvs	arvets	arvs	arvens
Som förled i sammansättningar används arvs- eller arve-.

arv

1. något som ärvs, överlämnas till någon efter att någon annan, ofta närstående släkting, har dött

   Besläktade ord: arvinge, ärftlig, ärftlighet, ärva

   Sammansättningar: arvdel, arvedel, arvegods, arvejord, arvfiende, arvfurste, arvföljd, arvförening, arvgods, arvjord, arvkonung, arvkung, arvlåtare, arvlös, arvprins, arvrike, arvsanlag, arvsanspråk, arvsavtal, arvsberättigad, arvsbeskattning, arvsfaktor, arvsfond, arvsföljd, arvskatt, arvskifte, arvsklass, arvslott, arvsmassa, arvsmonarki, arvsordning, arvspråk, arvsrätt, arvsskatt, arvstvist, arvsynd, arvtagare, arvtagerska, arvtant, världsarv

   Jämför: dödsbo, kvarlåtenskap

Översättningar

Översättningar

• bulgariska: наследство ^(bg)
• engelska: heritage ^(en), legacy ^(en)
• finska: perintö ^(fi)
• franska: patrimoine ^(fr) m
• gotiska: 𐌰𐍂𐌱𐌹 n (arbi)
• italienska: eredità ^(it) f, retaggio ^(it) m
• kroatiska: nasljedstvo n
• latin: patrimonium
• nederländska: erfgoed ^(nl) n
• polska: dziedzictwo ^(pl)
• portugisiska: herança ^(pt) f
• turkiska: miras ^(tr)
• tyska: Erbe ^(de) n