baneman

Svenska

Substantiv

Böjningar av baneman 1.1-1.2	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	baneman	banemannen	banemän	banemännen
Genitiv	banemans	banemannens	banemäns	banemännens

baneman

1. person som tagit livet av annan person

   Ännu var banemannen icke identifierad.

   1896: Arnliot Gällina: historisk roman, Victor Hugo Wickström:

   Man förstod ej hvad hans bleka läppar sökte tälja om banemannen, och strax han nått hemmet, afled han.

   Etymologi: Av fornsvenska banaman.^[1]

   Användning: Möjligtvis något ålderdomligt.

Översättningar

Översättningar

• bokmål: banemann ^(no) m
• engelska: killer ^(en), slayer ^(en), murderer ^(en)
• franska: meurtrier ^(fr)
• portugisiska: assassino ^(pt) m
• spanska: matador ^(es) m, asesino ^(es) m
• tyska: Mörder ^(de) m