biff

Svenska

Substantiv

Böjningar av biff	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	biff	biffen	biffar	biffarna
Genitiv	biffs	biffens	biffars	biffarnas

biff

• uttal: bif

1. en skiva nötkött

   Besläktade ord: biffig

   Sammansättningar: biffstek, skäggbiff, råbiff

2. (vardagligt) stor och muskulös person

Fraser

• saken är biff, klara biffen

Översättningar

skiva nötkött

• polska: befsztyk ^(pl) m
• tyska: Beefsteak ^(de) n

Adjektiv

biff

1. (vardagligt, i frasen saken är biff) klar