blackmail

Engelska

Substantiv

Böjningar av blackmail	Oräknebart
Nominativ	blackmail
Genitiv	blackmail's

blackmail

1. (juridik) pengar som betalas i samband med utpressning

   Etymologi: Av adjektivet black sammansatt med medelengelska male (”avgift”), av fornengelska mal (”rättsprocess”).^[1] Ursprunglig innebörd verkar ha varit ungefär ”ondskefull överenskommelse”.

Verb

Böjningar av blackmail	Singular		Plural
	1-2:a pers.	3:e pers.
Presens	blackmail	blackmails	blackmail
Preteritum	◀	blackmailed	▶
Perfektparticip	◀	blackmailed	▶
Presensparticip	◀	blackmailing, vard. blackmailin'	▶

blackmail

1. utpressa på pengar; genom utpressning förmå någon att betala

   Etymologi: Av substantivet.

   Besläktade ord: blackmailer