blunder

Svenska

Substantiv

Böjningar av blunder	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	blunder	blundern	blundrar	blundrarna
Genitiv	blunders	blunderns	blundrars	blundrarnas

blunder

1. (grovt) misstag eller förbiseende, i synnerhet ett sådant som ens omgivning kan ha överseende med

   Besläktade ord: blundra

Översättningar

(grovt) misstag eller förbiseende, i synnerhet ett sådant som ens omgivning kan ha överseende med

• bokmål: blunder ^(no) m
• bulgariska: гаф ^(bg)
• danska: brøler, bommert
• engelska: blunder ^(en)
• nynorska: blunder m
• tyska: Missgriff m, Fehler ^(de), Fehlgriff ^(de) m

Bokmål

Substantiv

Böjningar av blunder	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	blunder	blunderen	blundere	blunderne
Genitiv	blunders	blunderens	blunderes	blundernes

blunder m

1. blunder

Danska

Substantiv

Böjningar av blunder	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	blunder	blunderen	blundere	blunderne
Genitiv	blunders	blunderens	blunderes	blundernes

blunder

1. blund, lur, kort sömn

Verb

blunder

1. böjningsform av blunde

Engelska

Substantiv

Böjningar av blunder	Singular	Plural
Nominativ	blunder	blunders
Genitiv	blunder's	blunders'

blunder

1. blunder

Nynorska

Substantiv

Böjningar av blunder	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	blunder	blunderen	blunderar	blunderane

blunder m

1. blunder