brink

Svenska

Substantiv

Böjningar av brink	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	brink	brinken	brinkar	brinkarna
Genitiv	brinks	brinkens	brinkars	brinkarnas

brink

1. brant sluttning

   Etymologi: Av fornsvenska brink, troligtvis av medellågtyska brink.^[1]

   Sammansättningar: älvbrink

Översättningar

brant sluttning

• bokmål: brink m
• tyska: Steilufer ^(de) n

Engelska

Substantiv

Böjningar av brink	Singular	Plural
Nominativ	brink	brinks
Genitiv	brink's	brinks'

brink

1. kant

   Vanliga konstruktioner: on the brink