brusa

Svenska

Verb

Böjningar av brusa	Aktiv
Infinitiv	brusa
Presens	brusar
Preteritum	brusade
Supinum	brusat
Imperativ	brusa
Particip
Presens	brusande, brusandes
Perfekt	–

brusa

1. ljuda som en fors eller en storm

   1917: Bibeln. Jesaja 17:12:

   Hör, det brusar av många folk, det brusar, såsom havet brusar.

   1921: Sveriges national-litteratur:

   Alltifrån begynnelsen ha Strindbergs tankeflöden brusat fram i tvenne skilda strömfåror.

   Nu brusar det i radion när LED-rampen är igång.

   Besläktade ord: brus

   Fraser: brusa upp

2. (musik) låta som en orgel

   När julpsalmen brusar.

Etymologi: Av fornsvenska brusa, av medellågtyska brusen, med ljudhärmande ursprung.^[1]

Översättningar

som en fors eller storm

• danska: bruse
• lågtyska: brusen ^(nds)
• tyska: brausen ^(de), rauschen ^(de)

Katalanska

Substantiv

brusa

1. blus