bryte

Wikipedia har en artikel om:
bryte

Svenska

Substantiv

Böjningar av bryte	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	bryte	bryten	brytar	brytarna
Genitiv	brytes	brytens	brytars	brytarnas

bryte u

1. (historia) titel för manlig träl under nordisk folkvandringstid och vikingatid som hade uppsyn över andra trälar, en slags föreståndare bland trälarna

   Etymologi: Av fornsvenska bryti, av fornnordiska bryti. Urpsrunget tros vara den som delar upp maten mellan trälarna, som "bryter brödet".^[1] Motsvarande danska bryde, isländska bryti, och fornengelska brytta.

Översättningar

titel för manlig träl under nordisk folkvandringstid och vikingatid som hade uppsyn över andra trälar, en slags föreståndare bland trälarna

• danska: bryde ^(da) u
• fornengelska: brytta
• isländska: bryti m

Bokmål

Verb

bryte

1. bryta
2. lägga på (avsluta telefonsamtal)
3. (sport) brottas