caput

Latin

Substantiv

caput n

1. (anatomi) huvud
2. (poetiskt) huvudet som centrum för tänkande och förstånd
3. (överfört, om icke-levande ting) höjd, toppnivå, slut, ände, spets
4. (överfört, om floder) källa, upprinnelse
5. (överfört, om floder, ovanligt) mynning, utlopp
6. (överfört, botanik) rot
7. (överfört, poetiskt, om träd) topp, (träd)krona
8. (överfört, botanik) rot
9. (litteratur) man, person, individ, djur; levande varelse
10. (bildligt) liv (som kraft), själsliv

    Synonymer: vita, anima, spiritus

11. (bildligt) liv
12. huvudsaklig person; huvudperson, ledare
13. huvudsakligt föremål eller plats; huvuddel; huvudstad eller liknande
14. (litteratur) paragraf, stycke

    Synonymer: capitulum

15. (anatomi, nylatin) huvudlik utbuktning från ett organ eller kroppsdel, vanligen av ben

    Hyponymer: caput ulnae

16. (medicin, nylatin) en specifik sjukdom där symtomet är allvarlig svullnad av mjuk vävnad hos ett nyfött barns huvudsvål som utvecklas då bäbisen färdas genom födelsekanalen

Användning: Caput kan användas med antingen genitiv eller dativ i betydelsen huvudstad.

Besläktade ord: capitālis, capitāneus, capitastrum, capitātiō, capitātus, capitellum, capitilavium, capitium, capitium, capitō, capitulātim, capitulum, occiput, sinciput