dubblett

Svenska

Substantiv

Böjningar av dubblett	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	dubblett	dubbletten	dubbletter	dubbletterna
Genitiv	dubbletts	dubblettens	dubbletters	dubbletternas

dubblett

1. något som finns i två (eller flera) exemplar (i ett visst sammanhang), särskilt om "överflödiga" exemplar

   Varianter: duplett (något ålderdomligt)

   Besläktade ord: dubbel, dubbla, dubblera, duplicera, duplik, duplikant, duplikat

2. tvårumslägenhet

Användning

Stavningen dublett är numera vanligare i bruket, på grund av den svenska stavningsregeln att konsonanter inte ska dubbeltecknas efter obetonade vokaler.^[1]

Översättningar

Översättningar

• bokmål: dublett m
• danska: dublet u
• engelska: duplicate ^(en)
• franska: doublet ^(fr) m
• nynorska: dublett m
• tyska: Dublette ^(de) f